lördag 30 maj 2015

Dom Tre Tenorerna

Du som missade den stora konserten,  
ta del av den här inspelningen istället. 

SPF Seniorerna Nivréns stora stjärnor
Koncert på Worstcastle 

 11 maj 2015 

Dom Tre Tenorerna 

Olleo Vestino 
Svenerico Hokansoni 
Larsarus Westbergono 

/ Gubbröran /
Klicka här: http://www.westberg.st/gubbrora/ipad/tretenorer.mp4



tisdag 19 maj 2015

Jazzrec. 16 maj


Skön vokaljazz med Jazz Vocal Unit.

Jazz Vocal Unit – Peter Asplund, Vivian Buczek, Svante Thuresson och Viktoria Tolstoy
Hotel Hallstaberget, Sollefteå 

Vårt lilla land är en stark jazznation. Vi kan ståta med musiker i världsklass. Trots detta har vi haft och har en liten population vokaljazzgrupper av klass. Som exempelvis Gals and Pals och Real Group. Så därför är det ett extra glädjande tillskott att fyra av våra bästa enskilda röster gått samman och bildat kvartetten Jazz Vocal Unit. De fyra är Peter Asplund, mest känd som trumpetare, Vivian Buczek, Viktoria Tolstoy och ikonen Svante Thuresson. I lördags, den 16 maj, på Hotel Hallstaberget i Sollefteå, bjöd de på en avspänd och svängig jazzresa med en aptitlig meny.  För det perfekta kompet stod Claes Crona Trio, d.v.s. Crona själv vid pianot, Hans Andersson vid basen och bakom trummorna den rytmiske trollgubben Johan Löfcrantz Ramsay.
De inledde konserten med en kort sångpresentation av sig själva som sedan gled över till Benny Carters läckra All That Jazz. Väl genomtänkt varierade kvartetten det hela med att dels framträda solomässigt, dels två och två och alla fyra, för att ge så stor bredd som möjligt i botaniserandet av delikatesser ur den Amerikanska sångskatten i läckra arrangemang från både Svante och Peter. Men även jazzpärlor signerade Thelonious Monk, Toots Thielemans, Dizzy Gillespie och Mel Tormé fick vi njuta av.
Deras framträdande var väl genomarbetat och samtliga utstrålar en genuin säkerhet. Både då fokus ligger på Peter som när han med sin Mel Torméinfluerade sångkonst släpper loss i dennes Jet Set eller när Svante för kanske tusende gången gör en ny tolkning av Toots Thielemans bedårande Bluesette. Peter bjöd också på magnifikt trumpetspel i ett flertal låtar.
Vill ni njuta av kvartettens debutskiva, Jazz Vocal Unit, besök någon av deras framträdanden, för den säljs ännu bara vid deras konserter.
Sammanfattningsvis en härligt nostalgisk kväll i den ädla vokaljazzens tecken!

   

tisdag 5 maj 2015

Jazzrec. 4 maj


Delta Seven och Nevergreen Big Band 
med Gertrud Jonsson och Filippo Cinconze. Dirigent, Björn Hedström
Måndagsjazzen, E-street

Igår kväll spelades jazz från två centrala eror i jazzhistorien, New Orleansjazz och storbandsswing utfört av Delta Seven, Nevergreen Big Band med Gertrud Jonsson & Filippo Cinconze.
Sundsvallsfödde jazzpoeten/jazzforskaren Gunnar Harding har sagt följande om New Orleansjazzen: I motsats till dynamiten uppstod inte jazzen med en knall, bakom sig har den en flera sekel lång kulturhistorisk process, som tog sin början när de första slavarna fördes i land i Den Nya Världen. New Orleansjazzen är inte bara början på en utveckling, den är en självständig avslutad konstform på samma sätt som barocken, klassicismen, romantiken etcetera. Slut citat.
I dag benämns New Orleansjazzen som klassisk jazz och Delta Seven med klarinettisten Olle Näslund i spetsen är riktiga genbärare av den klassiska jazzen. Han har säkert många favoriter som inspirationskällor men jag tror att hans hjärta klappar varmast för den legendariske kollegan George Lewis. Utan vidare jämförelse kände man vibbarna från gamle Lewis i deras framförande. Olle har plockat vitt och brett i sina föregångares låtmappar med betoning på blues. Melodititlarna är av underordnad betydelse, det är hur de spelas som är det väsentligaste. Enligt egen utsago spelar de blueskryddad New Orleansmusik. Flitiga solister, Olle själv klarinett, Latta Hedlund trombon, Bim Ingelstam piano och för de bluesiga sånginslagen stod Anna-Lena Adolphson med sin personligt mörka stämma och trumslagaren Anders Ekman.
I andra avdelningen hamnade vi mitt i den gyllene swingepoken då Njurundas stolthet, Nevergreen Big Band, tog över scenen. Bandet är inne på sitt 31:a år vilket är imponerande. Det är mycket som ska klaffa för att hålla ihop ett storband. Ett känt band som Jan Slottenäs Glenn Miller Orchestra lägger ner verksamheten efter vårens turné. Tråkigt!
Kapellmästare Kjell Nord hade den här överlåtit ledarskapet till Björn Hedström. Björn har i många år, till och från, trimmat orkestern och även försett den med diverse spännande arrangemang. Inför den här konserten har han drillat bandet som verkligen visade upp en välpolerad fasad. De inledde med Henri Mancinis Days of wine and roses och solon av Anders Östling trumpet och Hasse Molander altsax. Gertrud Jonsson sjöng avspänt därpå Ellingtons I a mellow tone med solo av Leif Eriksson tenorsax. Bandets nya sångare Filippo Cinconze bjöd på en härlig tolkning av Sinatras största hit I´ve got you under my skin, vilket satt fint då Sinatra i år skulle ha fyllt hundra år. Sedan fortsatte den sköna storbands- och sångresan med Makin´Whopee med bastrombonsolo av Stig Johansson, sång av Gertrud i Cry me a river, mera sång av Filippo i For once in my life, Stan Kentons Intermission Riff i Ted Heaths arrangemang, med mera örongodis.
Nästa måndag blir det storbands i ungdomlig tappning med Flora Big Band och Läns Ungdoms Storbandet (LUST).

lördag 2 maj 2015

Jazzrec. 27 april




Kontrastrik jazzkväll
By Proxy och Södra Norrlands Kustband
Måndagsjazzen, E-street

Sundsvalls jazzklimat i nuläget är ungefär som det verkliga, det har av någon anledning hamnat på minus att döma av den skrala publikanslutningen eller så är det annat som lockar mera, exempelvis förbereda sommarboendet, skrapa båten etcetera än att anslå tid på Jazzklubben.
Jazzklubbens satsning på lokala förmågor är värd större uppskattning så ta en paus i vårbestyren med lite svängig jazz. Igår fortsatte man med kvartetten By Proxy där Peter Hollender hanterade sina saxofoner, Dan Gunnar Olausson pianot, Ralf Berglund basen och Erland Nathanielsson trummorna och Södra Norrlands Kustband som mönstrade följande besättning, Lars Elg kornett, flygelhorn, piano, Gösta Rodling trombon, barytonhorn, Kjell Norberg klarinett, altsax, Göran Rinander gitarr, Jonas Sundquist bas och Roland Bolander trummor. Sången skötte Anna-Maria Christiansson.
By Proxy bjöd på ett varierat program med influenser och inspiration från Gerry Mulligan, John Coltrane, Wayne Shorter med flera. De inledde Gerry Mulliganinfluerat med Peter Hollenders mörka barytonsax som spjutspets i Gershwins Summertime. Sedan följde några standardnummer innan Peter bytte till den ljusare sopransaxofonen i My favorite things ur filmen Sound of Music. Utöver sitt fina saxofonspel läste han två tänk, värda dikter. Han hade perfekt support av ett stadigt komp med Olaussons fylliga piano som en stabil grund att stå på. Olausson har jag tidigare mest hört i traditionella sammanhang men visade här med ackuratess att han också behärskar det moderna pianospelet. Ralf Bergmans stadiga basspel i samarbete med den flexible trummisen Erland Nathanielsson fick det hela att svänga riktigt behagligt.
Efter paus äntrade Södra Norrlands Kustband scenen som inviterade oss i den odödliga swing- och bebopmusikens värld med en aura från 40- och 50-talet. Man kände vibbar från gamla mästare som Hot Lips Page, Vic Dickenson och Charlie Parker med flera. De bjöd på ett fång kända låtar som It´s been a long time, The four leaf clover med sång av Anna-Maria Christiansen, Billy Strayhorns Take the A train och Sonny Rollins Doxy, Charlie Parkers Yardbird Suite med mera. Vi fick också höra en rad fina soloinsatser av Kjell Norberg på altsax, klarinett och Göran Rinander gitarr. Flitigast vid solistmikrofonen var Gösta Rodling med sin trombon. Han lät påfallande likt Vic Dickenson utan att direkt vara eftersägare. Det rytmiska samarbetet mellan Jonas Sundquist fina basspel och Roland Bolander luftiga swingtrummor gav perfekt inramning.