Varm
och själfull jazzsång
Konsert
Carin Lundin Kvintett
Jazzklubben: E Street
Förra måndagen fick vi njuta av Hannah Svensson, en relativt
ny sångerska på klättringen av karriärstegen och igår kväll av den redan etablerade
kollegan Carin Lundin med sin kvintett. En kvintett som mönstrat nästan samma
uppställning medlemmar sedan starten, Carin sång, Johan Setterlind trumpet,
Mathias Algotsson piano, Mattias Welin bas och Daniel Fredriksson som ersatt
Jonas Holgersson bakom trummorna.
Småländskan Carin Lundin började sin karriär i slutet av
80-talet efter avslutade studier på Musikhögskolan. Hon inledde sångkarriären i
Sture Nordins orkester. Mitt första möte med henne var någon gång under
90-talet på Skeppsholms-festivalen. Jag minns att hon som färsk i gamet framträdde
både med sånglig och scenisk säkerhet som imponerade. Hon visade klass och idag
tillhör Carin toppskiktet av vår jazzsångerskor.
När hon släppte sin debutskiva Babble för många år sedan
tyckte Aftonbladets recensent att hon var redo att ta över efter Monica
Zetterlund. Därefter har hon fler skivor på sitt samvete.
Alla musiker och artister har sina förebilder. Det har
även Carin Lundin men till skillnad mot många kollegor har hon hittat sin egen
profil i utförandet.
Utan vidare jämförelser känns närheten till Anita O´Day på
ett positivt sätt.
Sin avspänt sensuella stämma och perfekta intonering har hon
själv skapat. Hennes själfulla och innerliga sång kommer direkt från hjärtat
utan publikfriande affektioner och störande manér.
Repertoaren var till största delen hämtad från den
outtömliga Amerikanska Sångboken, Get Happy, What now my love, Second time
around, Love me or leave me, I´ve got a hearth full of rhythm, I didn´t know
what time it was med flera. Allt i fräscha arrangemang av bland annat Johan
Setterlind.
Bakom sig har Carin en slimmad kvartett som ger ett
osvikligt stöd. De är imponerande samkörda och alla förvaltar sina uppgifter
väl. Den lyriske trumpetaren Johan Setterlind både kontrasterar och
kompletterar sången.
Johan har en skön luddig ton så blundar man kan man nästan
tro att Chet Baker återuppstått.
Vi är bortskämda inom den svenska jazzen med alla
begåvade pianister. En av de mest personliga är trollgubben Mathias Algotsson som
alltid bjuder till med oanade överraskningar. Som ackompanjatör håller han sig
strikt inom råmärkena, men så fort det ges tillfälle att få sola ger han sig ut
på upptäckarfärd i harmonikens tassemarker utan rädsla. I duonumret I thought
about You visade både Johan och Mathias sina kvaliteter.
Kvartettens två pulsgeneratorer, basisten Mattias Welin
fick sin elbas att gunga som en äkta ståbas och Daniel Fredriksson serverade
rakt igenom ett klanderfritt trumspel. Han broderade otroligt vackra
rytmbonader i bakgrunden och samspelar med de övriga på ett elegant sätt.