tisdag 24 maj 2016

Recension 2016-05-22


Våren välkomnades av Blåsorkestern

Konsert
Sundsvalls Blåsorkester under ledning av Thomas Gathe
Kulturmagasinet (söndag)

Under en lång följd av år har våren traditionsenligt sjungits in i Sundsvall av en rad olika körer och spelats in av Sundsvalls Blåsorkester, som i söndags bjöd på en välklingande vårkonsert med en smakfull och variationsrik meny.

Dirigenten Thomas Gathe har hittills den längsta tjänstgöringstiden av alla  som tidigare lett Sundsvalls Blåsorkester. Utöver sitt ledarskap kan man säga att han är orkesterns nav. En idéspruta som genom åren med entusiasm och stort intresse försett orkestern med spännande och tekniskt utmanande musik av all slags karaktär. Musik med stor spännvidd som man normalt inte förknippar med en blåsorkester. Samtidigt måste det vara stimulerande för musikerna att titt som tätt hoppa mellan de olika genrerna, vilket samtidigt utvecklar orkesterns kvalitet. Det är ändå viktigt att behålla dialekten från John Philip Sousa, blåsmusikens grundare.

Repertoaren på den här konserten presenterade några för mig okända kompositörer som Robert Buckley, Robert Russell Bennett men också några riktiga kändisar som exempelvis Thomas Gathes favoritkompositör Jan Van der Roost samt Jacques Offenbach, irländsk folkmusik och modern pop av Adele. Det här visar verkligen bredden och omfånget på orkesterns repertoar.

Konserten inleddes med ett suggestivt stycke, tredje satsen av Robert Buckleys Tribute to Arthur Delamont. Här lades ribban på rätt nivå för en trevlig musikupplevelse. Stycket hade lite karaktär av en klassisk marsch. Därefter följde ett snårigt och knappast lättspelat opus, Cake Walk, med ragtimekaraktär hämtat från Broadwaykompositören Robert Russell Bennetts digra kompositionsmapp.
Efter dessa synkoperade rytmer spelades Schottische som påminde starkt
om melodiskt smäktande filmmusik a la 50-tal med ett vackert avslutande klarinettparti. Sedan gjordes ett långt hopp från 50-tal till nutid med Hello
ur populära Adeles repertoar. Tillbaka i filmens värld bjöds vi på The Terminal: The Tale of Viktor Navorski av John Williams. Här kändes öststatsinfluensen
och den dramatiska spänningen. Lovisa Mannelas utmärkta klarinettsolo förstärkte det hela. Lovisa fick också ta emot Kulturskolans stipendium på
3000 kronor för vidare utbildning.

Jan Van der Roost hade tre bidrag till konserten. Dublin Dances med satserna Brian Boru´s Marsch, The Minstrel Boy och The Irish Washerwoman.
Roosts finurliga kompositioner har pulserande rytmik och de olika instrument-sektionerna lyfts fram på ett fint sätt.

Med välklingande klarinetter i centrum framfördes Irish Tune from Country Derry, mera känd som Danny Boy innan det var dags för finalnumret hämtat
ur Jacques Offenbach klassiska operett Orpheus In The Underworld med fina soloinsatser av Lovisa Mannela klarinett, Hugo Sawe oboe och Hans-Ove Johansson flöjt.
Sammanfattningsvis fick vi höra en vältrimmad, nyanserad och inte minst spelglad orkester där allt satt med perfektionism. Som vanligt fick vi också
en initierad och humoristisk information om de olika musikverkens historik
av programvärden Jan Thim.
Med två härliga extranummer och en riktig smällkaramell sattes punkt på årets vårkonsert.