Jazzrecension 2016-12-05

Povel i storbandstappning drog storpublik!

Konsert
Nevergreen Big Band med Claes Janson & Gertrud Jonsson
Jazzklubben, E-Street

I februari 2001 gästades Jazzklubben av Claes Janson tillsammans med Monica Borrfors och Bohuslän Big Band med ett program som hyllade Povel Ramel (1922 – 2007) som då var i god vigör och i full aktivitet. Nu är Povel borta men hans musik lever, vilket vi fick vara med om på måndagskvällen då Claes Janson och Gertrud Jonsson uppbackad av Nevergreen Big Band bjöd på ett knippe sköna melodier ur Povels fatabur under rubriken Ramel Ramel Ramel. Låtar som Gamla gänget (instrumentalt), En glad blues, Gräsänklings blues med suggestivt munspel av Sven-Olof Sandin, Johanssons boogie-woggie vals, Miss Fine (instrumentalt), Alla har vi varit små, Melon (Gertrud), Ta av dig skorna (duett), Tjo va det va livat, Dat There (Instrumental) med flera. Mellan numren presenterade Claes lite Povelhistorik.

Baron Ramel var inte bara en humorns mästare och underhållare av rang utan också en av vår tids främsta låtskrivare. Han kunde på samma sätt som Cole Porter skriva både musik och text, ofta underfundiga med kärnfull knorr. När han fick leka Fats Waller på pianot och sjunga galet roliga texter till kända och egna melodier trivdes han kanske bäst. Skulle Povel ha vuxit upp i ett engelskspråkigt land i stället för bland svenska ”rosor och klorofylla” hade han garanterat lagt världen för sina fötter. Povels musik har en jazzig karaktär med spännande harmonisering vilket gör den tacksam för skickliga arrangörer att leka med.
Jansons kärlek till Povel Ramel resulterade 2000 i skivan Ramel Ramel Ramel (Gazell). Med material från skivan som stomme bjöd Claes och övriga medverkande på en välarrangerad och smakfull meny. På våra breddgrader är han den bäste jazz- och bluessångaren. Europas främste enligt Basielegenden Ernie Wilkins. Hårrufset, den lite skrovliga stämman, det stora garvet och den goda värmen i sången är Claes i koncentrat. Hans varma fylliga röst och Gertruds ljusa och klara stämma kompletterar varandra perfekt vilket de visade i klassikern Ta av dig skorna.
Sundsvalls södra kommundels stolthet, Nevergreen Big Band, går från klarhet till klarhet. Bandet fungerade perfekt med en välklingande och finessrik bakgrund till sångarparet. Männen bakom de fina och snitsiga arrangemangen var signerade av bland annat Kjell Öhman och bandets husrepetitör Björn Hedström som bidragit med nyskrivna arrangemang.

Samuel Sandelius trumpetare i LUST tilldelades Jazzklubbens stipendium för 2016. Som tack för utmärkelsen spelade han tillsammans med bandet Benny Golsons vackra I Remember Clifford. Grattis!

Sammanfattningsvis en härligt svängig jazzkväll och när det är som bäst påminns man att Underbart är Kort!

Jazzrecension 2016-11-21

Finstämd sång i den högre skolan

Konsert
Stockholm Voices
Jazzklubben, E-Street

I november 2012 samlades fyra välklingande röster för att sjunga jazz i stämmor. Kvartetten kom att kalla sig Stockholm Voices och i den ingick grundaren och initiativtagaren sopranen Gunilla Törnfeldt, som också är konstnärlig ledare och arrangör, och Maria Winther alt, Alexander Lövmark tenor och Jakob Sollevi. Avsikten var och är att föra traditionen vidare från tidigare sånggrupper som haft stor betydelse för stämsångens utveckling.

Genom ett samarbete mellan Jazzklubben och Musik i Västernorrland fick vi på måndagskvällen vara med på sångkvartettens andra besök på jazzklubben. Förutom sina egna röstresurser hade Stockholm Voices ett gediget komp i ryggen med pianisten Mikael Skoglund, basisten Niklas Fernqvist, trumspelaren Daniel Fredriksson och vår nye Arne Domnérus, altsaxofonisten/klarinettisten Klas Lindquist.

När stämsångspionjärerna Lambert, Hendricks & Ross och Four Freshmen briserade med sitt budskap på 50-talet var man övertygad om att bättre än så här kan det inte bli. Men som allt annat har utvecklingen gått framåt med grupper som Manhattan Transfer och New York Voices. Utifrån dem och andra har Stockholm Voices inhämtat inspiration och tändvätska och satsat på en egen framtoning som de lyckats väl med. De sjunger med härlig timing, välbalanserat, nyanserat och tekniskt elegant. De satte ribban på en mycket behaglig nivå med inledningsnumret It Could Happen To You åtföljd av en fin version av Bill Evans Waltz for Debby. Thelonious Monks Round Midnight var en av kvällens höjdare i ett magnifikt arrangemang av Gunilla Törnfeldt. Därefter fick vi höra mera örongodis som Blame It On My Yout, Social Call, Lucky To Be Me, Sing Sing Sing, Let´s Face The Music And Dance med flera. Vi bjöds också på enskilda solonummer där det framgick väl vilka röstresurser de besatt.

Mångkunnige och allsidige Klas Lindquist bjöd på ett elegant och svängigt obligatspel bakom sången och kreativt svängiga solon. Utan vidare jämförelser trivs Klas som allra bäst när han får botanisera i den odödliga saxofonskolan som hade förkämpar som Benny Carter och Johnny Hodges. Även Skoglund och Fernqvist bjöd på eggande soloinsatser. Daniel Fredriksson höll samman det hela med sitt rytmiska och finessrika spel.

Sammanfattningsvis en kväll med välklingande röster i vältajmad stämstång.

En stämningsfull kväll med hög trivselfaktor!