Jazzrecension 2017-01-23

Stark säsongsöppning med Ambivalent

Konsert
Patrik Bomans Ambivalent
Jazzklubben, E-Street

Den pågående kulturfestivalen presenterade på måndagskvällen i samarbete med jazzklubben Patrik Bomans Ambivalent. Kapellmästare Boman trakterar kontrabasen och i övrigt ingår följande, Amanda Sedgwick altsax, Mats Äleklint trombon, Max Schultz gitarr, Carl Orrje piano, Chris Montgomery trummor.

Efter fleråriga studier, bland annat på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm fick han 1987 sitt första stora jazzjobb i pianisten Lars Sjöstens kvartett. Därefter har han utvecklats till en av våra främsta basister. Hans basspel är spänstigt, kraftfullt, tekniskt briljant i samma anda som legendaren Paul Chambers. 1992 började han ett samarbete med pianisten Peter Nordahl och kring millenniumskiftet bildade han sjumannabandet Seven Piece Machine som musikaliskt var präglad av Charles Mingus musik. Den genen har han fört vidare till dagens konstellation Ambivalent. Men han botaniserar också i mainstreamfåran där musiken har en mix av det bästa från swingen och bebopen. Boman och hans medmusikanter är, trots namnet, långt ifrån ambivalenta när det gäller framförandet av budskapet. Här finns inget velande utan en imponerande självklarhet både i Bomans arrangemang och utförande. Patrik har satt en personlig touch på musiken oavsett det är eget material eller klassiker som Star Dust. Musiken är full av intryck från alla håll och epoker i jazzens brokiga historia. Dessutom är Patrik omgiven av drivna musiker som med ackuratess bjuder till vid solistmikrofonen med välformulerade och uttrycksfulla solon. Samtliga bjöd på många spännande soloutflykter där jag tyckte, utan att förringa de övriga, att Amanda och Orrje drog de längsta stråna.

Ambivalent bjöd på tät och svängig underhållning väl utförd på alla kanter av en samling särdeles kunniga musikanter. En fräsch inledning av jazzklubbens vårsäsong och sitt trettioåttonde verksamhetsår.

Jazzåret 2016 i backspegeln

Jazzåret 2016 i backspegeln

Då var det åter dags att summera det gångna jazzåret som nästan genomgående bjudit på högklassig jazz som alla jazzintresserade kunnat njuta av. Det som är mest oroande inför framtiden är jazzklubbens katastrofala publiktapp. Om det beror på flytten från Aveny till E-Street eller att åldern på den trogna publiken tagit ut sin rätt vet jag inte. Hur som helst vill jag ju att klubben som bildades den 17 december 1979 lever vidare och levererar jazz och blues av hög klass. På festivalfronten håller Sandviken, Umeå och Stockholm Jazzställningarna. Stockholm Jazz hade på 169 konserter 26300 besökare i år vilket är rekord hittills för festivalen. Nackdelen med Stockholm Jazz är att den är utspridd över hela staden så man bör kunna stan för att hitta till alla spelställen på ett smidigt sätt.

Idag då skivaffärerna är ett minne blott får man hålla sig uppdaterad via internet om det som händer på skivfronten. På konserter är det numera vanligt att musikerna själva säljer sina skivor. Recensioner finns att läsa på nättidningarna DIG Jazz, Orkester Journalen, Down Beat, Jazz Times och Jazz Journal. Noterbart är att LP-skivan är på väg tillbaka. Ur årets digra katalog har jag efter moget övervägande, utan rangordning, kommit fram till följande skivlista med svenska och internationella favoriter.

Årets skivor/svensk jazz:

Jan Lundgren – The Ystad Concert, Tribute to Jan Johansson (ACT)

Vivian Buczek & Peter Asplund – Songs of Our Lives (Crown Jewel)

Mattias Nilsson – Dreams of Belonging (MN)

Nils Janson – Alloy (Found Your Recordings)

Roland Keijser & Gösta Rundqvist – Det var en gång (DO Record)

Svenska återutgivningar:

Eje Thelin Trio 1965 with Bengt Hallberg (Dragon)

Börje Fredriksson – Fredriksson Special (Dragon)

Bengt Hallberg at Gyllene Cirkeln (Dragon)

Årets internationella skivor:

Branford Marsalis Quartet – Upward Spiral, special guest Kurt Elling (Okeh)

Joey Alexander – Countdown (Motema)

Årets internationella återutgivningar:

Count Basie & His Atomic Band – Complete Live at the Crescendo (Phono/5CD)

The Complete Bee Hive Sessions (Mosaic/12CD)

Miles Davis – Freedom Jazz Dance Vol. 5 (Columbia)

Erroll Garner – Ready Take One (Octave)

Lester Young Classic 1936-1947 Count Basie and Lester Young Studio Sessions (Mosaic/8CD)

Årets bästa scenframträdanden:

Vårens toppar utan inbördes ordning var saxofonisten Melissa Aldana Trio, trumslagareleganten Ronnie Gardiner Quartet, danske violinisten Mads Tolling Quartet och altsaxofonisten Fredrik Kronkvist Monk Vibes med vibrafonisten Jason Marsalis (se bilden ovan).

Höstens höjdpunkter var amerikanska sångerskan Sharón Clark och norska Karin Krog, Stockholm Jazz Orchestra, tenorsaxofonisten Sean Nowell med The New York Jazz Exchange, Peter Asplund Aspiration, Vivian Buczek med hyllning till Ella Fitzgerald, sångkvartetten Stockholm Voices och Claes Janson med Nevergreen Big Band.

Sammanfattningsvis ett bra jazzår med tanke på det ekonomiskt kärva tiderna med minskade anslag och publikbortfall. De flesta klubbarna har kämpigt att få hjulen att snurra. Hoppas 2017 blir ett framgångsrikt jazzår för alla berörda parter.