tisdag 25 april 2017

Jazzrecension 2017-04-24


Magnifik säsongsavslutning med Sisters of Jazz
Konsert
Sisters of Jazz ”It´s all about the ladies”
Jazzklubben, E-Street

Jazzklubben satte punkt för vårens Måndagsjazz med att bjuda på kvinnlig fägring. En sextett spelglada tjejer som kallar sig Sisters of Jazz. Utöver altsaxofonisten Amanda Sedgwick och trumslagaren Lisbeth Diers är de övriga, sångerskan Anna Pauline Andersson, trombonisten Lis Wessberg, pianisten Catrine Ullerup Frölund och basisten Ida Hvid nya bekantskaper för mig. Bortsett från kvinnliga jazzvokalister har jazzen sedan dess tillkomst dominerats av män. Därför är det kul att fler och fler kvinnor ägnar sig åt att spela jazz, för när det gäller talang är förutsättningarna likvärdiga mellan könen. Den här spelskickliga dansk-svenska sextetten har som motto att lyfta fram de dolda, framgångsrika kvinnorna inom jazzens olika epoker som står bakom text, musik och arrangemang till några av våra mest spelade och älskade jazzstandards, Mary Lou Williams, Peggy Lee, Marian Mc Partland, Sister Rosetta Tharpe, Ann Ronell, Nancy Hamilton och Dorothy Fields (textförfattare), för att nämna några.
De inledde den välbesökta kvällen instrumentalt med Mary Lou Williams Walkin´and Swingin´. Därefter tog sångerskan och bandledaren Anna Pauline Andersson kommandot för sitt svängiga band med en härlig tolkning av How High the Moon med en inlagd snutt av Charlie Parkers Ornithology. A P bjöd utöver den fina sången, på anekdoter om de olika musikpersonligheterna som innehöll en rad fakta som man inte hört tidigare. Hon hade också arrangerat merparten av materialet som spelades. Samarbetet mellan A P och bandet satt som hand i handske. De spelade välbalanserat och nyanserat så sången lyftes fram utan att dränkas. Vi fick höra ett väldrillat ensemblespel där blåsarna smälte samman fina stämarrangemang med sången på ett mycket njutbart sätt. Amanda som vanligtvis har mycket krut i luren höll tillbaka på uttrycket med tillbakalutade solon. Däremot gav trombonisten Lis Wessberg järnet i sina solon. Sin utsökta teknik visade hon med sitt obligatspel i duonumret My journey to the sky av Rosetta Tharpe. Danska basundret finns även på damsidan vilket Ida Hvid visade bakom A P:s sång i Good Morning Heartache av Irene Higginbotham. Jag höll nästan på att glömma Catrine Ullerup Fröland som var en rese bakom pianot med läckert ackompanjemang och många smakfulla soloinsatser. Kvällens vikarie Lisbet Diers bakom trummorna såg till att hålla fyr under pannan på ett utmärkt sätt. Samspelta Sisters of Jazz avrundade vårsäsongen på ett magnifikt sätt med både kända och mindre kända musikanter och textförfattare alltihop snyggt sammanknutet av Anna Pauline Andersson.



tisdag 18 april 2017

Jazzrecension 2017-04-17



Skönsång med sväng på E-Street
Konsert
Jan Lundgren Trio & Hannah Svensson
Jazzklubben, E-Street

För inte så länge sedan hette våra ledande jazzsångerskor Sonya Hedenbratt, Nannie Porres, Alice Babs och den oförglömliga Monica Zetterlund. Idag har jazzscenen intagits av begåvade efterträdare som Monica Borrfors, Rigmor Gustafsson, Isabella Lundgren, Viktoria Tolstoy och kvällens gäst Hannah Svensson. Bakom sig hade hon en välrenommerad trio med Jan Lundgren piano, Mattias Svensson bas och Zoltan Csörsz trummor.
Hannah scendebuterade för drygt tio år sedan och därefter har hon varit frekvent efterfrågad. Som dotter till gitarristen Ewan Svensson kom jazzen in tidigt i hennes liv. I början av karriären var Hannah mest en balladfreak. Samarbetet med Janne ”Loffe” Karlsson fick henne att ändra riktning som att förstå och älska när det svänger om musiken. Janne såg verkligen till att hon fick känna på riktigt jazzsväng. Hannah målar inte bara med sköna toner också med färger. Hon har nyligt haft en framgångsrik utställning i Ystad och även belönats med Falkenbergs kulturpris för 2016.

Hannah visade mycket övertygande sig vara säkerheten själv. Perfekt intonering, välbalanserat med en fin känsla för de melodier och texter hon framförde. Egna alster, blues och kända standards. Hon är en äkta jazzsångerska som har mod och kunnande att ta ut svängarna ordentligt. Hennes scatsång är både melodiös och halsbrytande.
Pianot med sina 88 tangenter räknas till musikens universalinstrument. En av våra allra bästa att hantera ett piano är utan tvekan Jan Lundgren. Jag vill påstå att han är Jan Johanssons och Bengt Hallbergs förlängda arm. Med sitt högst personliga uttryckssätt, lyriskt och längtande, har han för alltid spelat in sig i jazzhistorien. Det mjuka anslaget har ibland en explosivitet utan att störa helhetsintrycket. Improvisationerna är lika finurligt beräknade som när tanterna i Dalarna sitter på kammaren och knypplar. Det är lika viktigt att de rätta tonerna faller på plats som trådarna i knypplingsväven. Dessutom är Jan lyckligt lottad med att ha ett fantastiskt komp. Den skicklige basisten Mattias Svensson levererade både stadigt spänstiga basgångar och en rad läckra solon. Den rytmiske trummisen Zoltan Csörsz höll grytan kokande på ett utmärkt sätt. Han är en lyssnande trummis som med träffsäkerhet och elegans satte in sina inprickningar och rytmiska figurer utan att dominera.

En av vårsäsongens höjdarkvällar!