onsdag 24 maj 2017

Recension 2017-05-21


Veteran med ungdomlig glöd!

Konsert
Sundsvalls Blåsorkester
Kulturmagasinet

Sundsvalls Blåsorkester, en av stans äldsta konstellationer, ångar på med stormsteg mot hundraårsjubileet. Denna musikinstitution lider inte av några störande åkommor utan är en veteran i full vigör som regelbundet bjuder Sundsvallspubliken på spännande och variationsrik musik.
I söndags fyllde man Kulturmagasinets foajé med sin årliga promenadkonsert. Under alla år, och det är många, som jag haft nöjet att lyssna på SBO har de alltid överraskat med repertoarer som ligger vida långt utanför den gängse mallen för en blåsorkester. Det tror jag hänger samman med att den kunnige och nyfikne ledaren Thomas Gathe vill att orkestern inte skall köra fast i gamla hjulspår utan att hela tiden vara på tårna och inte vara rädd för att prova på nya utmaningar. Utöver de musikaliska utmaningarna är orkestern alltid välrepeterad och motiverad. Ensemblespelet sitter som hand i handske och som alltid får man fin information av presentatören Jan Thim.

Konserten inleddes med Brudmarsch ur Slottssvit av Jerker Johansson. Ett stycke musik som trots sin ringa ålder, komponerat 1999, hade karaktär av både dalamusik och Wilhelm Peterson-Berger. En pampig start som sedan fortsatte med argentinsk tango signerad Astor Piazzolla. Piazzolla förnyade tangons utryck och rytmik till ett eget uttryck genom att lägga in diverse ingredienser från andra musikstilar som exempelvis jazz och konstmusik. Ett intrikat stycke som SBO tog sig igenom med elegans.
The Carneval of Venice eller på svenska ”Min hatt den har tre kanter” är ett klassiskt trumpetstycke som bland annat Harry James gjort berömt. Här fick vi höra den mycket begåvade 19-åringen Samuel Sandelius briljera med sin kornett. Utan stöd av noter spelade han stycket klanderfritt och fick därpå rungande applåder. SBO är en språngbräda för unga talanger som vill gå vidare och satsa på en musikalisk framtid. Samuel är en av dom och påpassligt fick han också ta emot Club Rotarys kulturstipendium på 5.000 kronor av klubbens president Per Dahlqvist med bistånd av Bo Westin. Lägg namnet Samuel Sandelius på minnet, ett embryo till något stort.

SM för blåsorkestrar äger i år rum i Linköping och samtliga tävlande spelar ett tresatsigt verk av Robert Russell Bennet, Symphonic Songs for Band. Ett mycket svårspelat stycke med mycket snåriga partier och rytmiska växlingar. Tre satser med olika karaktärer och intensitet. Efter SBO:s fina tolkning är jag övertygad om att de kommer att göra bra ifrån sig i tävlingen.
John Williams är en av SBO:s favoritkompositörer. Denna gång bjöds vi på ett mäktigt framförande av The Marches ur Star Wars. Musik med fylligt atmosfäriska klanger.

Den trevliga och variationsrika konserten fick en härlig avrundning med Chick Coreas klassiker Spain. Ett allt annat än lättspelat stycke med mycket intrikata melodislingor och en spännande rytmik. Det gällde för musikerna att hålla tungan rätt i mun i alla vindlingar och kringelkrokar.

Tack för en trevlig konsert!




måndag 8 maj 2017

Jazzrecension 2017-05-05


Jazzen lever!
Konsert med mera

Jazzfesten Sundsvall 2017 med Grace Kelly, Miriam Aïda, Jonas Kullhammar, Georg Riedel, Linda Pettersson, Svante Thuresson, Nils Landgren med flera
Tonhallen (fredag)

Den här helgen är Sundsvall centrum för den svenska jazzen. Ett evenemang av Sundsvalls Jazzklubb, Sundsvalls Kommun, Musik i Västernorrland och Svensk Jazz. Hela jazz-Sverige från Skåne till Norrbotten är samlade för att kongressa debattera, prisutdela och dryfta frågor kring den svenska jazzen. I samband med Jazzriksdagen bjuds det på musik i form av konserter på stan och som på fredagskvällen en välbesökt stor jazzgala i Tonhallen med många tunga namn. Vi fick vara med om ett tvärsnitt av hur den svenska jazzen har utvecklats och mår idag. Av det vi fick höra under kvällen kan man konstatera att totalt sett står svensk jazz stark. Även om några inslag fick mig att förvånat höja på ögonbrynen. I alla fall undertecknad sväljer inte allt med hull och hår.

Den nästan fyra timmar långa manifestationen, i två avdelningar, inleddes med några av svensk jazz framtid, Kulturskolans barnjazzgrupp, i Sonny Rollins blues Sonnymoon for two och fortsatte sedan med Länsungdomsstorbandet LUST och altsaxofonisten Grace Kelly som förutom bedårande saxspel väckte uppmärksamhet med sitt gröna hår och poppiga klädsel. Gitarristen Susanna Risberg tog oss med på en klangrik resa med sin trio innan Miriam Aïda rundade av första set med en latinsk rytmfest med fantastisk support av Mats Andersson gitarr och slagverkarna Ola Bothzén och Finn Björnulfsson.

I andra set var Norrbotten Big Band under Joakim Milders ledning husband till en rad solister. Först ut var saxofonisten Jonas Kullhammar med sin tandemsax Britta. Man kunde nästan tro att Roland Kirk återuppstått. I den följande Ballad for Bill visade Jonas magnifik klass med sitt tenorsaxspel. Alltför sällan hörda Linda Pettersson visade ypperlig form i Harry Edisons Centerpiece med vissling i introt där Johan Kristoffersson kryddade det hela med ett rivigt altsaxsolo. I ett lugnare tempo gav hon Fats Wallers fina Ain´t Misbehavin´ en ny fräsch kostymering. Jag vill höra mera Linda.

Duon Harald och Staffan Svensson bjöd på ett för mig obegripligt stycke. Vart var jazzens essens? Det har kunnat utgått.

Veteranen Georg Riedel bjöd på fint basspel tillsammans med Adam Forkelid piano och med NBB som dirigent i sitt egna verk Barnen i Bullerbyn med fint tenorsolo av Robert Nordmark. Därefter visade Karin Hammar sin eminenta klass på trombon, jazzsångens nestor Svante Thuresson sjöng Bill Evans vackra Waltz for Debby och Happy end of a love affair, Isabella Lundgren är något av vår Billie Holiday. Mycket känsla i uttrycket. Sist på manegen var Nisse Landgren som sattes på verkliga prov med sin röda trombon i några nyskrivna kompositioner. Fullblodsproffset Landgren klarade med bravur alla fällor och fallgropar. Imponerande.

Kvällen bjöd som sagt inte bara på musik utan välförtjänta utmärkelser till några av alla våra jazzutövare.

Årets Jazzkanna – för nydanande insatser inom jazzmusiken tilldelades trombonisten Karin Hammar.

Basisten till årets eldsjäl tilldelades Elena Wolay, jazzentreprenör med vurm för den fria jazzen.

För lång och trogen tjänst fick Svante Thuresson årets Lifetime Achievement. Ett hederspris för en livslång insats för jazzmusiken.

Orkester Journalens pris Gyllene Skivan – årets bästa jazzskiva – till Ellen Andersson Quartet.

Om någon tvivlar kan jag efter den här galakvällen försäkra er att den svenska jazzen lever och frodas i högönsklig välmåga. Framtiden är säkrad.