tisdag 15 maj 2018

Jazzrecension 2018-05-12

Foto: Ulla Hörnell


En epok har gått i graven

Konsert
Hudik Big Band med Lill Lindfors, Helen Tanzborn och Nils Landgren
Kulturhuset Glada Hudik

Alla sagor börjar med …. det var en gång. Den här sannsagan fick sin början den 13 maj 1973 och fick en hejdundrande avslutning den 12 maj 2018. Ett för svenskt musikliv historiskt datum, för det var då en 45-årig epok gick i graven då Hudik Big Band gjorde sin allra sista konsert inför utsålt hus. En lång och framgångsrik epok som tog sin trevande början 1971-72 och manifesterades på allvar den 13/5 1973 med en konsert tillsammans med Lill Lindfors, som även fick vara med och sätta definitiv punkt. För att hålla ihop ett storband under så många år krävs det en outtröttlig ledare. Under alla år har den idoge saxofonisten Nore Sundqvist styrt båten med fast kurs. För att stimulera och utveckla sina musiker har Nore sett till att göra konserter och framträdanden med en rad jazz- och underhållningsdignitärer. Vill man se hela deras engagemangsförteckning, så gå in på deras hemsida och läs historiken. Minst sagt imponerande.
Ett av mina starkaste minnen med bandet var på Skeppsholmsfestivalen 1983 då de hyllade trumpetaren Clifford Brown. Kvällen till ära bestod trumpetsektionen av Jan Allan, Benny Bailey, Gustavo Bergalli, Allan Botschinsky och Palle Mikkelborg. I kompet stod Red Mitchell. Samma år gjorde bandet succé på Montreuxfestivalen. Vid det tillfället hade bandet samarbete med arrangören Bengt-Arne Wallin och sångaren Georgie Fame och deras framträdande spelades in och genererade en LP på märket Dragon.

För att ge en bra bild av vad bandet sysslat med under sina 45 på tiljorna hade Nore komponerat ihop en repertoar som visade den musikaliska bredd som gjort bandet så populärt. Självklart inleddes konserten med en riktig Basieklassiker, Freddie Greens opus Corner Pocket. Därefter kom bandets mesta sångerska Helen Tanzborn (55 konserter) entré och sjöng med värme och inlevelse To Close For Comfort. Nu var publiken varm i kläderna när Nisse Landgren, med sin röda trombon och personliga röst, bjöd på Abba Funk, trombonakrobatik i Tommy Dorseys slagnummer I´m Getting Sentimental Over You och lite modern pop av Sting i Fragile. Här fick vi prov på Landgrens mångsidighet. 

Lill tog därefter över och hon plockade fram en rad melodipärlor ur sin repertoar. Hon är en fantastisk scenartist. Hon är perfekt – balanserar utsökt sitt artisteri och sjunger välartikulerat med en underbar timing. Ärtigt och avspänt. Hennes mellansnack är obetalbart.
Den tre timmar långa tillställningen fick, en för årstiden, en fin knorr med Lill och Nisse sjungande Den Blomstertid nu kommer. Storbandet kontrade med en sprakande version av Neal Heftis Splanky där bandets Gösta Rodling och Nisse Landgren duellerade friskt på sina tromboner. Det var många i publiken som blev lite immig i blicken när det konstaterades att Hudik Big Band inte längre finns. Men vi kommer alltid att minnas dem med värme och kärlek.

Foto: Ulla Hörnell



Foto: Ulla Hörnell




Foto: Ulla Hörnell