En
epok har gått i graven
Konsert
Hudik Big Band med Lill Lindfors, Helen Tanzborn och Nils
Landgren
Kulturhuset Glada Hudik
Alla sagor börjar med …. det var en gång. Den här
sannsagan fick sin början den 13 maj 1973 och fick en hejdundrande avslutning
den 12 maj 2018. Ett för svenskt musikliv historiskt datum, för det var då en
45-årig epok gick i graven då Hudik Big Band gjorde sin allra sista konsert inför
utsålt hus. En lång och framgångsrik epok som tog sin trevande början 1971-72
och manifesterades på allvar den 13/5 1973 med en konsert tillsammans med Lill
Lindfors, som även fick vara med och sätta definitiv punkt. För att hålla ihop
ett storband under så många år krävs det en outtröttlig ledare. Under alla år
har den idoge saxofonisten Nore Sundqvist styrt båten med fast kurs. För att
stimulera och utveckla sina musiker har Nore sett till att göra konserter och
framträdanden med en rad jazz- och underhållningsdignitärer. Vill man se hela
deras engagemangsförteckning, så gå in på deras hemsida och läs historiken.
Minst sagt imponerande.
Ett av mina starkaste minnen med bandet var på
Skeppsholmsfestivalen 1983 då de hyllade trumpetaren Clifford Brown. Kvällen
till ära bestod trumpetsektionen av Jan Allan, Benny Bailey, Gustavo Bergalli,
Allan Botschinsky och Palle Mikkelborg. I kompet stod Red Mitchell. Samma år
gjorde bandet succé på Montreuxfestivalen. Vid det tillfället hade bandet
samarbete med arrangören Bengt-Arne Wallin och sångaren Georgie Fame och deras
framträdande spelades in och genererade en LP på märket Dragon.
För att ge en bra bild av vad bandet sysslat med under
sina 45 på tiljorna hade Nore komponerat ihop en repertoar som visade den
musikaliska bredd som gjort bandet så populärt. Självklart inleddes konserten
med en riktig Basieklassiker, Freddie Greens opus Corner Pocket. Därefter kom
bandets mesta sångerska Helen Tanzborn (55 konserter) entré och sjöng med värme
och inlevelse To Close For Comfort. Nu var publiken varm i kläderna när Nisse
Landgren, med sin röda trombon och personliga röst, bjöd på Abba Funk,
trombonakrobatik i Tommy Dorseys slagnummer I´m Getting Sentimental Over You
och lite modern pop av Sting i Fragile. Här fick vi prov på Landgrens mångsidighet.
Lill tog därefter över och hon plockade fram en rad melodipärlor ur sin repertoar. Hon
är en fantastisk scenartist. Hon är perfekt – balanserar utsökt sitt artisteri
och sjunger välartikulerat med en underbar timing. Ärtigt och avspänt. Hennes
mellansnack är obetalbart.
Den tre timmar långa tillställningen fick, en för
årstiden, en fin knorr med Lill och Nisse sjungande Den Blomstertid nu kommer.
Storbandet kontrade med en sprakande version av Neal Heftis Splanky där bandets
Gösta Rodling och Nisse Landgren duellerade friskt på sina tromboner. Det var
många i publiken som blev lite immig i blicken när det konstaterades att Hudik
Big Band inte längre finns. Men vi kommer alltid att minnas dem med värme och
kärlek.
Foto: Ulla Hörnell
Foto: Ulla Hörnell
Foto: Ulla Hörnell