Fioljazz
i världsklass
Konsert
Mads Tolling Quartet featuring Jakob Fischer/En hyllning
till Svend Asmussen – 100 år, förband: Flora folk
Jazzklubben, E-Street
Populationen jazzviolinister kan jämföras med
bandysporten, liten men stark. Joe Venuti, Eddie South, Stephane Grappelli,
Stuff Smith, Ray Nance, Svend Asmussen, Jean Luc Ponty, John Frigo och Claude
Williams är enligt historie-böckerna de som skapat fioljazzen. Färgstarka
profiler med personliga uttryckssätt.
Stuff Smith var felans slugger och oerhört hårdsvängande
och Svend Asmussen den sofistikerat elegante perfektionisten. Tyvärr finns de
flesta inte bland oss längre och Svend har med ålderns rätt hängt upp fiol och
stråke på väggen.
Den 28 februari fyller han hundra år och med anledning av
detta turnerar
Mads Tolling med sin danska kvartett där Jakob Fischer spelar
gitarr,
Morten Ankarfeldt bas och Karsten Bagge trummor, för att hylla
jubilaren.
I måndagskväll konserterade de på ett välfyllt E Street och de fick
publiken andäktig med sköna violintoner i fokus.
Femton år gammal fick Mads ett gott råd av Svend Asmussen,
att lyssna på Stuff Smith. Med Stuff som utgångspunkt har han skapat ett eget
uttryckssätt, mera modernt inriktat än hans inspirationskällor. Han spelade med
auktoritet, svängigt, tekniskt briljant och välnyanserat. Svend måste känna sig
mycket stolt att få ha en sådan välspelande efterträdare. För att betona Svend
– 100 år var repertoaren genomgående hämtad från hans repertoar. Låtar som Star
Dust, Hambo om bakfoten, Kärleksvals, Scandinavian Shuffle, Fiddler in Rio,
June Night med flera.
Asmussens förre vapendragare, gitarristen Jakob Fischer,
har nosat på allt inom gitarrjazzen, från Django Reinhardt till Wes Montgomery
och avantgardister som Jimi Hendrix. Med sin mångsidiga förmåga formar han
spelet efter den melodi som för stunden framförs. I exempelvis duonumret
Honeysuckle Rose, kompade han Mads, ibland som en återuppstånden Wes Montgomery
med läckert oktavspel. Ett fantastiskt halsbrytande samarbete som fick oss att
tappa hakan. Hans härliga rytmkänsla framgick väl i hans spänstigt tassande
ackompanjemang. I sina soloinpass varvar han singelnotspel med fylligt krämiga
ackord. Han är en musikant med elegans i uttrycket, ett arv efter åren med
Svend. I första hand gäller välklang, teknisk perfektionism, melodisk
kreativitet för att fängsla publiken.
Danskar odlar med omsorg julgranar och basister. Nya
bekantskapen Morten Ankarfeldt visade med flera soloinsatser att det är något
visst med deras sätt
att hantera en basfiol. Helgjutet och distinkt med
melodiskt rena basgångar satte han färg på kompet. Samarbetet med trummisen
Karsten Bagge satt som hand i handske. Karsten Bagge var en lyssnande ”time-keeper”
som med små medel fick det att svänga på ett härligt sätt.
Den här lysande 100-årshyllningen och swingfesten utan
skyddsnät skall sent glömmas!