tisdag 6 november 2018

Jazzrecension 2018-11-05

Foto: Ulla Hörnell

Amanda berikar vokaljazzen!
Konsert
Amanda Ginsburg med Filip Ekestubbe piano, Ludvig Eriksson bas och Ludwig Gustavsson trummor
Jazzklubben, E-Street

Det dyker ständigt upp nya namn på den svenska jazzscenen, speciellt inom den kvinnliga vokaljazzen, där det till skillnad mot herrsidan råder stiltje.
Tyvärr tycks de flesta utövarna blivit stöpta i samma form vilket är ganska trist med tanke på att rösten är individens unika uttryck. Men glädjande nog finns det undantag, som Amanda Ginsburg som 2017 skivdebuterade med singeln ”Havsmelodi” och har belönats med SKAP:s (Sveriges kompositörer och textförfattare) Jazzpris och med Olle Adolphsonstipendiet med motiveringen: "Inte sedan Monica Zetterlund har jazz på svenska låtit så chosefri och självklar som när Amanda sjunger." 

Foto: Ulla Hörnell

Amanda är uppvuxen som sladdbarn i en stor Stockholmsfamilj. Hon började studera musik i tioårsåldern men drömmen om en musikkarriär dröjde till hon tog studenten på Södra Latin. Hösten 2011 började hon på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm där chansen kom och en längtan att skapa ett eget musikaliskt uttryck. Jag tycker hon har lyckats väl i sin ambition att ge sången en personlig touch även om närheten till Monica Zetterlund känns påtaglig. Själsligt och inlevelsefullt kommer sången direkt från hjärtat, balanserat och välartikulerat, utan några som helst konstigheter eller publikfriande manér.

Repertoaren vi bjöds på var Amandas egna alster samt ett par klassiker ur Monica Z:as mapp, Kom min vän och När min vän. Amandas egna opus hade karaktären av evergreen med melodi och harmoni hand i hand. Tolkningen av Olle Adolphsons, Nu har jag fått den jag vill ha, med läckert baskomp av Ludvig Eriksson var ett riktigt höjdarnummer. Avspänt och lättsamt bjöd hon på trevligt snack mellan sångnumren. Det skall bli intressant att följa Amanda framöver. Redan nu visar hon stora sångtalanger!
Musikens universalredskap, pianot, har i Sverige en rad utövare som håller internationell klass. Dit vill jag räkna Filip Ekestubbe som med ackuratess visade sina pianistiska färdigheter. Med lite influenser från Bill Evans fick vi höra en lyhörd ackompanjatör som i sina solon switchade om till en hårdsvängande Oscar Peterson med läckra blockackord som främsta vapen.
Basisten Ludvig Eriksson levererade ett magnifikt basspel, både komp- som solistmässigt. Hans utmärkta samarbete med den rytmiske trumslagaren Ludwig Gustavsson gav musiken den rätta spänsten.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att vi har ett stjärnämne i Amanda Ginsburg och den trevliga kvällen har garanterat blivit ännu bättre om hon varvat sina egna alster med något ur Amerikanska Sångboken och även varierat lite på tempona!

Foto: Ulla Hörnell