Hot jazz med magnifikt fiolspel
Thou Shalt Swing, förband Elsa Fahlén med vänner
Jazzklubben, E-Street
Jazzkvällen fick en mjukstart med lyrisk viskonst med
trion Elsa och hennes vänner, Nina, violin, cello och Johan Nilsson gitarr.
Elsas egna sånger med berättande texter mottogs väl av en andäktigt lyssnande
publik. Därefter blev det andra tongångar med fyra elever som fann varandra vid
Kungliga Musikhögskolan, violinisten Terese Lien Evenstad från Norge, gitarristerna
Joakim Sandgren Sundsvall, Albin Vesterberg Umeå och basisten Daniel Forsberg
Kramfors. Gruppnamnet är Thou Shalt Swing, översatt Du skall svänga, och musiken de framförde har rötterna i den
Franska Hotkvintetten som bildades 1934 av violinisten Stephane Grappelli
(1908-1997) och gitarristen Django Reinhardt (1910-1953). Grappellis och
Djangos virtuosa solospel och gruppens mix av romansk musik gav den en
personlig klang och rytm. Trots att sättningen inte är identisk med förebilden
lyckas Thou Shalt Swing få fram originalets klangbild och sugande rytm.
Merparten av materialet som spelades var hämtat ur Franska Hotkvintettens mapp
men de framförde även låtar ur standardboken som Juan Tizols Caravan, Sonny
Rollins Pent Up House, Cocette, Limehouse Blues med flera.
Populationen jazzviolinister har alltid varit liten men
stark. En av orsakerna till detta är att violin är ett svårt instrument. Trots
talang och begåvning krävs det mycket övning. Med Stephane Grappelli som
riktmärke har Terese övat och övat och övat och till sist hittat fram till ett
eget uttryck. Hon spelade med auktoritet, ledigt, svängigt, tekniskt briljant och
perfekt välnyanserat. Grappelli njöt säkert i fulla drag på sin molnkant.
Joakim och Albin hade helhjärtat botaniserat i den
Reinhardtska myllan och samlat ihop det bästa från hans korta men framgångsrika
karriär. Särskilt från tiden han spelade akustisk gitarr. Därefter har de
blandat ingredienserna till sin egen variant på originalet. De samsades broderligt
att spela ett stöttande ackompanjemang
och fantasifulla soloutflykter. Med fantasins hjälp kunde man nästan tro att
Django himself återuppstått. Gitarrerna klingade exakt som man hört på hans
skivor.
I Hans Backenroths kölvatten har vi fått fram många bra
basister. En av dem var kvällens rytmiska ankare, Daniel Forsberg, som
verkligen fick göra rätt för gaget. Med fast hand höll han den rytmiska lågan
levande utan att någon gång svikta. Spelet var lika stadigt som
Gibraltarklippan.
Det är sjuttio år sedan Django Reinhardt gick ur tiden
men hans musik lever vidare genom entusiaster som Thou Shalt Swing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar