Spretigt och osammanhängande!
Konsert
Burn
Jazzklubben, E-Street
Åter står vi inför en ny spännande vårsäsong med ett digert
utbud som gott och väl täcker hela stilskalan. I torsdagskväll drog det hela
igång med en svängig blueskväll inför fullsatt salong då Sam Rocket & His
Blues Prisoners musicerade.
Måndagskvällens konsert med sextetten Burn var ett
samarbete mellan jazzklubben och Musik i Västernorrland. Att gå på en konsert
utan att veta något om vad som kommer att hända på scenen är en utmaning jag gillar.
Vid en titt i programmet såg jag bara ett bekant namn i gruppen Burn, nämligen
trombonisten Karin Hammar. I övrigt var de andra i den internationella
sextetten nya bekantskaper, norskan Hilde Gunn Öiseth trumpet, sydafrikanskan
Shannon Mowday saxofoner, basklarinett, tyskan Sandra Hempel gitarr, danskan
Ida Gormsen bas och fransyskan Julie Saury trummor. Då musik oavsett genre är
ett internationellt språk har det ingen betydelse från vilken världsdel man
kommer.
De har samlat intryck från en rad olika stilikoner som
70-talets Miles Davis, Ornette Coleman, Herbie Hancock, Brecker Brothers, spansk
musik och nordisk folkmusik, med flera och mixat ihop det till en egen brygd.
Tyvärr hade man missat att krydda mixen med puls och sväng. Jag hade läst på nätet
att den här internationella sextetten med skickliga instrumentalister var något
extra. Därför blev jag besviken på deras egenkomponerade musik som jag upplevde
som spretig och osammanhängande och med tematiska upprepningar som orytmisk och
statisk. Det var inte ofta man fick chansen att stampa takten. Burn betyder
förbränna men det var sällan det hettade till, det var mer typ gräsbrand. I
demokratisk anda spelade samtliga solon och den som stack ut mest var Karin
Hammar med sitt fantasifulla trombonspel. Sammanfattningsvis har klubben bjudit
på bättre vårpremiärer!
Foto: Jenny Toresson ST
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar