Jazzrec. 26 okt.

Respektfull hyllning av jazzikonen Bob Dorough

Konsert

Mårten Lundgren Kvartett ”The Music of Bob Dorough”

Jazzklubben, E-street

Begåvade trumpetaren, flygelhornisten och sångaren Mårten Lundgren har en diger meritlista. Han har spelat i de mest skiftande sammanhang och gjort skivor tillsammans med Claes Janson, Tommy Körberg, Ulf Johansson Werre, Monica Zetterlund, Povel Ramel, Stockholm Jazz Orchestra, Jan Slottenäs Glenn Miller Orchestra och många fler. Karriären kan man säga började på allvar i Ronnie Gardiners Tivoliband på Gröna Lund för snart ett par decennier sedan. Nu tillhör han de etablerade musikerna och när han inte spelar med egna kvartetten förekommer ofta i vårt södra grannland Danmark där diverse storband och andra konstellationer anlitar hans tjänster.

Mårten Lundgren omgiven av en förnämlig komptrio med Sven-Erik ”Svempa” Lundeqvist piano, Helle Marstrand bas och Espen Laub von Lillienskjold trummor bjöd publiken på en sentimental journey med musik av den snart 92-årige 

Bob Dorough som arbetat med bland andra Miles Davis och sångerskan Blossom Dearie. Många sångare, bland annat Mose Allison har influerats av Dorough. Fortfarande aktiv spelar han bebop- och cooljazz på sitt piano, sjunger, skriver låtar, arrangerar och skriver texter åt andra, med mera. Han har textsatt bland annat Charlie Parkers klassiker Yardbird suite. Sin första skiva spelade han in 1963 och sin senaste 2014. Det har blivit en mängd kompositioner under åren och den mest kända är Devil May Care som skrevs 1956 och spelades in av Miles Davis. Doroughs låtar har en avslappnad attityd med melodiösa slingor och fyndiga texter.

Vi fick höra ett fång pärlor av Bob Dorough där Mårten och Helle bjöd på skön sång var för sig och i härliga duetter. Kvällen inleddes med hitlåten Devil May Care och därefter följde Walking on Wall Street, Oliver, Blame it on my youth och Bobs samarbete med Dave Frishberg blev I´m Hip, Without ryme or reson, But for now, Counting by five, But beautiful, Blue Christmas, There´s never been a day och Coming Home Baby med flera.

Mårten Lundgren är en riktig swingtrumpetare och habil sångare med nära släktskap till bortgångna kollegan Clark Terry (1920-2015). Han har glöd i tonen, energi och fantasi i formuleringen. Ibland upplevs den humoristiska improvisationskonsten som riskfylld och våghalsig men det är bara en chimär för Lundgren har fullständig kontroll på sina förehavanden.

Mellan låtarna bjöd Mårten på intressant historik om Dorough och hans musik. Hela sångskatten är full av klurigheter och humor vilket vi fick många prov på.

Samtliga i komptrion var nya positiva bekantskaper. ”Svempa” Lundeqvist, ett nytt pianofynd, briljant ackompanjatör med läckra ackord men också en kreativ solist med rörlighet och fantasi i fraseringen. Att danskarna kan ståta med fantastiska manliga basister är väl känt. Igår fick vi höra danska basisten/sångerskan Helle Marstrand och med risk att få bannor av Fredrika Bremerförbundet spelade hon bas som en hel karl. Hon bjöd på svängigt komp och många melodiskt sångbara solon. Lägg namnet på minnet. Trumslagaren von Lillienskjold var en effektiv ”time-keeper” som med effektiv och bärande puls fick det att svänga perfekt. Med en rörlig vänsterhand pushade han på utan att dominera.