Respektfull
hyllning av jazzikonen Bob Dorough
Konsert
Mårten Lundgren Kvartett ”The Music of Bob Dorough”
Jazzklubben, E-street
Begåvade trumpetaren, flygelhornisten och sångaren Mårten
Lundgren har en diger meritlista. Han har spelat i de mest skiftande sammanhang
och gjort skivor tillsammans med Claes Janson, Tommy Körberg, Ulf Johansson
Werre, Monica Zetterlund, Povel Ramel, Stockholm Jazz Orchestra, Jan Slottenäs
Glenn Miller Orchestra och många fler. Karriären kan man säga började på allvar
i Ronnie Gardiners Tivoliband på Gröna Lund för snart ett par decennier sedan. Nu
tillhör han de etablerade musikerna och när han inte spelar med egna kvartetten
förekommer ofta i vårt södra grannland Danmark där diverse storband och andra
konstellationer anlitar hans tjänster.
Mårten Lundgren omgiven av en förnämlig komptrio med
Sven-Erik ”Svempa” Lundeqvist piano, Helle Marstrand bas och Espen Laub von
Lillienskjold trummor bjöd publiken på en sentimental journey med musik av den
snart 92-årige
Bob Dorough som arbetat med bland andra Miles Davis och sångerskan
Blossom Dearie. Många sångare, bland annat Mose Allison har influerats av
Dorough. Fortfarande aktiv spelar han bebop- och cooljazz på sitt piano,
sjunger, skriver låtar, arrangerar och skriver texter åt andra, med mera. Han
har textsatt bland annat Charlie Parkers klassiker Yardbird suite. Sin första
skiva spelade han in 1963 och sin senaste 2014. Det har blivit en mängd
kompositioner under åren och den mest kända är Devil May Care som skrevs 1956
och spelades in av Miles Davis. Doroughs låtar har en avslappnad attityd med
melodiösa slingor och fyndiga texter.
Vi fick höra ett fång pärlor av Bob Dorough där Mårten
och Helle bjöd på skön sång var för sig och i härliga duetter. Kvällen inleddes
med hitlåten Devil May Care och därefter följde Walking on Wall Street, Oliver,
Blame it on my youth och Bobs samarbete med Dave Frishberg blev I´m Hip,
Without ryme or reson, But for now, Counting by five, But beautiful, Blue
Christmas, There´s never been a day och Coming Home Baby med flera.
Mårten Lundgren är en riktig swingtrumpetare och habil
sångare med nära släktskap till bortgångna kollegan Clark Terry (1920-2015).
Han har glöd i tonen, energi och fantasi i formuleringen. Ibland upplevs den
humoristiska improvisationskonsten som riskfylld och våghalsig men det är bara
en chimär för Lundgren har fullständig kontroll på sina förehavanden.
Mellan låtarna bjöd Mårten på intressant historik om
Dorough och hans musik. Hela sångskatten är full av klurigheter och humor
vilket vi fick många prov på.
Samtliga i komptrion var nya positiva bekantskaper.
”Svempa” Lundeqvist, ett nytt pianofynd, briljant ackompanjatör med läckra
ackord men också en kreativ solist med rörlighet och fantasi i fraseringen. Att
danskarna kan ståta med fantastiska manliga basister är väl känt. Igår fick vi
höra danska basisten/sångerskan Helle Marstrand och med risk att få bannor av
Fredrika Bremerförbundet spelade hon bas som en hel karl. Hon bjöd på svängigt
komp och många melodiskt sångbara solon. Lägg namnet på minnet. Trumslagaren von
Lillienskjold var en effektiv ”time-keeper” som med effektiv och bärande puls
fick det att svänga perfekt. Med en rörlig vänsterhand pushade han på utan att
dominera.
Tack för fina ord Hans-Erik, och ursäkta min ihopblandning av fakta vilket resulterade i sakfel i mitt mellansnack! Jag ska bättra mig! Fantastiskt trevligt med en så kunnig och initierad skribent! Med vänlig hälsning, Mårten Lundgren
SvaraRadera