Avslaget
och enahanda
Konsert
Edda Magnason & Norrbotten Big Band
Jazzklubben, E-Street
Storbandskreatören Fletcher Henderson hade garanterat
ingen aning om hur utvecklingen skulle gå med storbandsidiomet.
Storbandsformatet är ju möjligheternas verkstad att skapa nya former och
klangfärger. Norrbotten Big Band har sedan starten varit i framkant att anta
utmaningar som ibland svävar på gränsen mellan jazz och konstmusik. Jag
beundrar deras inställning till att ta utmaningar utöver det vanliga. Den här
måndagskvällen bjöd Norrbotten Big Band på ett omtumlande möte med sångerskan
Edda Magnason. Ett möte som blev verklighet tack vare samarbetet mellan
jazzklubben och Musik i Norr & Musik Västernorrland.
När filmen om Monica Zetterlund hade premiär i september
2013 blev Edda Magnason känd för hela svenska folket. Hennes rollgestaltning av
Monica Zetterlund var en fullträff.
Musikkarriären startade i tonåren då hon började sjunga
och skriva poplåtar med texter på engelska. Hittills i karriären har hon gjort
tre album och hennes musikaliska inspirationskällor är Michael Jackson,
Supertramp, Esbjörn Svensson, Joni Mitchell, Frank Zappa, Nina Simone, Jussi
Björling, Georg Riedel med flera.
Med Eddas Monica Z-själ från filmen i kärt minne blev jag
den här kvällen grundligt besviken. Jag hade bespetsat mig på att få höra
melodier med sväng och harmoni. Bortsett från Billie Holidays klassika, Gloomey
Sunday, bjöds vi gissningsvis rakt igenom på Eddas hemsnickrade låtar som inte
gick riktigt ihop med storbandet. Hennes gälla röst smalt inte in i bandets
feta klanger. Därutöver var det dålig information till lyssnarna om vem som
komponerat och arrangerat låtarna.
NBB är som tidigare sagts ett fantastiskt storband med en
rad spännande solister. De hade gärna fått gör en egen avdelning som kontrast
till det vi fick höra.
Totalt sett säger jag som Leif G W Persson när något inte
är riktigt bra.
”Det här var sorgesamt”!
”Det här var sorgesamt”!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar