Jazzrec. 4 maj

Delta Seven och Nevergreen Big Band 
med Gertrud Jonsson och Filippo Cinconze. Dirigent, Björn Hedström
Måndagsjazzen, E-street

Igår kväll spelades jazz från två centrala eror i jazzhistorien, New Orleansjazz och storbandsswing utfört av Delta Seven, Nevergreen Big Band med Gertrud Jonsson & Filippo Cinconze.
Sundsvallsfödde jazzpoeten/jazzforskaren Gunnar Harding har sagt följande om New Orleansjazzen: I motsats till dynamiten uppstod inte jazzen med en knall, bakom sig har den en flera sekel lång kulturhistorisk process, som tog sin början när de första slavarna fördes i land i Den Nya Världen. New Orleansjazzen är inte bara början på en utveckling, den är en självständig avslutad konstform på samma sätt som barocken, klassicismen, romantiken etcetera. Slut citat.
I dag benämns New Orleansjazzen som klassisk jazz och Delta Seven med klarinettisten Olle Näslund i spetsen är riktiga genbärare av den klassiska jazzen. Han har säkert många favoriter som inspirationskällor men jag tror att hans hjärta klappar varmast för den legendariske kollegan George Lewis. Utan vidare jämförelse kände man vibbarna från gamle Lewis i deras framförande. Olle har plockat vitt och brett i sina föregångares låtmappar med betoning på blues. Melodititlarna är av underordnad betydelse, det är hur de spelas som är det väsentligaste. Enligt egen utsago spelar de blueskryddad New Orleansmusik. Flitiga solister, Olle själv klarinett, Latta Hedlund trombon, Bim Ingelstam piano och för de bluesiga sånginslagen stod Anna-Lena Adolphson med sin personligt mörka stämma och trumslagaren Anders Ekman.
I andra avdelningen hamnade vi mitt i den gyllene swingepoken då Njurundas stolthet, Nevergreen Big Band, tog över scenen. Bandet är inne på sitt 31:a år vilket är imponerande. Det är mycket som ska klaffa för att hålla ihop ett storband. Ett känt band som Jan Slottenäs Glenn Miller Orchestra lägger ner verksamheten efter vårens turné. Tråkigt!
Kapellmästare Kjell Nord hade den här överlåtit ledarskapet till Björn Hedström. Björn har i många år, till och från, trimmat orkestern och även försett den med diverse spännande arrangemang. Inför den här konserten har han drillat bandet som verkligen visade upp en välpolerad fasad. De inledde med Henri Mancinis Days of wine and roses och solon av Anders Östling trumpet och Hasse Molander altsax. Gertrud Jonsson sjöng avspänt därpå Ellingtons I a mellow tone med solo av Leif Eriksson tenorsax. Bandets nya sångare Filippo Cinconze bjöd på en härlig tolkning av Sinatras största hit I´ve got you under my skin, vilket satt fint då Sinatra i år skulle ha fyllt hundra år. Sedan fortsatte den sköna storbands- och sångresan med Makin´Whopee med bastrombonsolo av Stig Johansson, sång av Gertrud i Cry me a river, mera sång av Filippo i For once in my life, Stan Kentons Intermission Riff i Ted Heaths arrangemang, med mera örongodis.
Nästa måndag blir det storbands i ungdomlig tappning med Flora Big Band och Läns Ungdoms Storbandet (LUST).