Svängig
Sinatrahyllning inför utsålt hus
Konsert
Sinatra 100 år med Sandviken Big Band & Kristin
Amparo, Christer Sjögren, Andreas Weise
Tonhallen Sundsvall
1900-talets störste sångare inom populärmusiken, Francis
Albert ”Frank” Sinatra skulle den 12 december ha fyllt ett hundra år. Den 14
maj 1998 gick Sinatra ur tiden men det betyder inte att hans musik också har
gått i graven vilket vi åter igen påmindes om på torsdagskvällen då Sandviken
Big Band och gästsolisterna Kristin Amparo, Christer Sjögren och Andreas Wiese
bjöd på en nostalgiskt skön och svängig resa i The Sinatra Songbook. För knappt
ett år sedan var ungefär samma konstellation här med ett julprogram i Sinatras
anda.
Christer är ju mest känd för sin medverkan i Vikingarna
men har aldrig varit främmande för att sjunga Sinatralåtar. För ca femton år
sedan gjorde han ett bejublat framträdande med Sinatrastuk i Tonhallen, då tillsammans
med Leif Kronlunds orkester.
Sinatra är omöjlig att imitera. Många har genom åren
försökt, men ingen har lyckats. Hans genuina personlighet är orubbad. Sinatras
sånger har ju blivit var mans egendom bland medelålders och äldre lyssnare så
det är lätt när andra sjunger att göra jämförelser med honom. Därför vill jag
ge Sjögren och Weise en eloge att vara sig själva och tolka låtarna på sitt
eget personliga och respektfulla sätt.
Programmet var en påminnelse om Sinatras Las Vegasshower
med en mycket påkostad dekor med spotlights i skiftande kulörer. Inga döda
punkter och longörer utan det var högt tempo rakt igenom. Sångtrion framträdde
i olika konstellationer som solo, duo och även alla tre samtidigt. För att ge hyllningen rätt innebörd bjöds på
ett tvärsnitt av Sinatras låtskatt plus lite Ella Fitzgerald i Amparos
gestaltning. Det lät fräscht om arrangemangen som fått en modern kostymering.
En eloge till den eller de som skrivit dem.
Ikonen Christer Sjögren gjorde sig ett namn med
Vikingarna så alla vet hans sångarkapacitet. Bland mycket annat gjorde han en
magnifik tolkning av Jerome Kerns Old man river och finalnumret My Way.
Showens överraskning var Kristin Amparo som satte avtryck
direkt med gamla Exactly like you där hon scatsjöng unisont med bandet. Snacka
om tungvrickning. Hon har en härlig utstrålning och rikligt med röstresurser.
I
klassikern All of me kände man närheten till Ella Fitzgerald. Gott folk, lägg
hennes namn på minnet.
Andreas Weise är inte bara en duktig sångare han är en
riktig sprallgök som mellan låtarna bjuder på humoristiska lustigheter utan att
bli plump.
Hans tolkning av Get me to the church on time ur My Fair Lady gav
good vibrations. Han har en ledig och avspänd sångstil som passar som hand i
handske för Sinatralåtarna.
Lars Sjöbom från Njurunda hade utvalts till Sundsvalls
Frank Sinatra och fick därigenom framträda både solo och tillsammans med
Sjögren, Weise och Amparo. Han gjorde bra ifrån sig vilket han visade med Fly
me to the moon. Sjöbom är en talang med framtiden för sig.
För den suveräna uppbackningen stod Sandviken Big Band
som bara blir bättre och bättre.
Den härligt svängiga kvällen avrundades med My Way och
Christer Sjögren i centrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar