Jazz med spelglädje och energi i fokus
Joel Svensson and his Copenhagen Friends
Jazzklubben, E-Street
Efter en time out från musiken i början av 1960-talet
startade tenorsaxofonisten Sonny Rollins en kvartett där pianot byttes ut mot
gitarren. Om det är den kvartetten som stått modell för gitarristen Joel
Svensson ska jag låta vara osagt. Men hur som helst har han satt samman en
välspelande och svängig kvartett i den andan med Thomas Franck tenorsax, Hans
Backenroth bas och Victor Jones trummor. Med en pappa som spelade rock och
blues och en farfar som lirar svängig gitarrjazz föll det sig ganska naturligt
att också Joel skulle börja spela gitarr. Jazzintresset har han ärvt av farfar,
legendaren Nicke Svensson. När Joel 2013
fick Åke Hasselgårdstipendiet löd juryns motivering: ”Gitarristen Joel
Svenssonhar en djup förståelse för jazzgitarrtraditionen och ett öppet sinne
för nya influenser som kan bredda hans stil. Hans spel är skickligt och
fantasifullt med ett imponerande tekniskt kunnande”.
Kvällen fick inledas på trio då huvudpersonen själv var försenad
på grund av en tentamen på Musikhögskolan. De bjöd på en svängig avdelning med
ett antal kända låtar ur standardmappen, On Green Dolphin Street, Sonnymoon for
two, I Can´t Get Started och I´ll Remember April där Francks fantasifulla och
mustiga tenorspel surfade läckert på de rytmiska vågorna som Backenroth och
Jones skapade. Efter paus inleddes avdelning två med trionumret I Closed My
Eyes med Joel i huvudrollen och med fint stöd av basen och trummorna. Därefter
var kvartetten fulltalig som med stor energi släppte loss fördämningarna i The
End of the Love Affair. Och en rad andra
standards. Här visade Joel med ackuratess vilken skicklig gitarrist han är. Han
besitter en bländande fingerfärdighet och varierar smakfullt singelnotspelet
med läckert harmoniska ackord. Spelet har både tradition och nytänkande.
Med Dexter Gordon och John Coltrane som ledstjärnor har
Thomas Franck mejslat fram en egen profil och ett musikaliskt uttryck. Som sina
förbilder är han expressiv och fantasirik, en magnifik improvisatör som med
spelglädje och energi tar ur det bästa ur instrumentet. Dexter och John log
säkert förnöjt på molnkanten av sin himmel.
Vår meste basist Hans Backenroth gör aldrig någon
besviken. Med sedvanlig pondus levererade han ett imponerade rytmiskt basspel,
varvat med en rad tekniskt intrikata solon som bara mästare klarar, i perfekt
harmoni med den lyhörde och spänstige trumslagaren Victor Jones. Med
perfektionism och finess satt inprickningar och markeringar som hand i handske.
En härlig session med energi och spelglädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar