Bangen jazz- och bluesfestival, dag 2 2016-07-02

Foto: Kjell Oscarsson

Efter GUBB:s härliga konsert var det dags att återgå till det  mindre formatet med Harry Allen-Jan Lundgren Group med Harry tenorsax, Jan  piano, Hans Backenroth bas och Christian Leth trummor. De bjöd på en svängig hyllning till pianisten Jan Johansson (1931-1968) och tenorsaxofonisten Stan Getz (1927-1991) som hade under en tid i slutet av 50-talet och början av 60-talet ett fruktbart samarbete. Bland annat i Norman Granz ambulerande jazzcirkus Jazz At The Philharmonic. För att ge dignitärerna en rättvis hyllning hade man satt samman ett program med melodier som Jan och Stan brukade framföra.

Harry Allen har format sitt spel med ingredienser från swingtraditionens föregångare men även av andra som exempelvis Stan Getz. Med utgångspunkt från dessa har Allen skaffat sig en personlig profil med vacker ton, elegant teknik och en fin balladkänsla. Allans livfulla improvisationer bubblar av intensitet och energi. Det är befriande skönt med en tenorröst som Allens mitt i det allenarådande Coltranebruset.

Pianisten Jan Lundgren är en lyhörd ackompanjatör som vet att lägga de exakt rätta ackorden och solistiskt är han en av våra mest intressanta i nuläget. Det är inget slentrianmässigt rutinspel han bjuder på utan rakt igenom kreativt och svängigt. Han för med framgång Jan Johanssons gener framåt på sitt personligt utmärkta vis. Vilket tydligast utkristalliserades i ett duonummer med piano och bas. Ett stycke hämtat från Johanssons skiva Jazz på svenska. Johansson själv njöt säkert i fulla drag i sin himmel.

Hans Backenroth imponerar varje gång med sitt basspel. Men frågan är om han spelat bättre än denna eftermiddag? Stadig puls i ackompanjemanget varvat med otroliga improvisationsutflykter där tonerna oavsett tempo och intensitet klingade glasklart. Samarbetet med den läckre trumslagaren Christian Leth var som hämtat ur skolboken över hur att komp samarbetar.

Harry Allen och Jan Lundgrens hyllning till Jan Johansson och Getz bjöd på jazz när den är som allra bäst.

Vår sångikon Svante Thuresson behöver ingen närmare granskning. Han levererar som alltid ett knippe standards varvat med låtar som Beppe Wolgers textsatt. Han har i många år med all rätt kallats för ”Sveriges bästa jazzsångare”. Uppbackad av Claes Cronas svängiga trio visade Svante med ackuratess att gammal är äldst.

Foto: Kjell Oscarsson

Sandviken Big Band med gästsolister inledde jazzfesten på fredagskvällen och de fick också äran att runda av den med ingen mindre än bluessångaren och gitarristen Robben Ford.

De spelad bluestolvor av Ford och andra i mycket smakfulla arrangemang.

Blues kan ju bli lite enahanda men i det här utförandet var det riktligt med variationer. Ford spetsade till föreställningen med sitt eggande gitarrspel. Därmed var det bara att lägga årets festival till handlingarna och tacka arrangörerna och alla medverkande för den trevliga tillställningen.