Foto: Mats Olsson
KonsertSnorre Kirk Kvintett
Jazzklubben, E-Street
Måndagskvällens
session, ett teamwork mellan Jazzklubben och Musik i Västernorrland, bjöd på en
svängig tillställning med den för mig okände Snorre Kirk och hans kvintett. Exilnorrmannen
och trumslagaren Kirk, boende i Köpenhamn, anses vara en av Europas snabbast
stigande jazzstjärnor. Som kompositör och bandledare tilldelades han 2012
utmärkelsen Årets Jazzskiva i Danmark. I sitt musicerande är han både progressiv
och traditionell. Med andra ord en slags modern mainstreamer. I Kirks kvintett ingår förutom Snorre
tenorsaxofonisten Jan Harbeck, kornettisten Tobias Wiklund, pianisten Magnus
Hjort och basisten Lasse Mörck Nielsen.
Redan
i öppningsnumret kändes det att Snorre Kirk botaniserat friskt i den
jazzhistoriska myllan. Hans musik som har kopplingar till Duke Ellington, Charles
Mingus och Miles Davis är bara en liten del i hela hans musikaliska spektra.
Med fingertoppkänsla har han plockat det bästa från olika tidsepoker och blandat
samman det i en smältdegel. Resultatet har blivit en personlig spelstil vilket
gett avtryck i ett personligt sound och ett vältajmat ensemblespel. Fem
skickliga musiker som klarar av swing och kollektiv New Orleansimprovisation
med en oerhörd elegans och finess. Deras individuella prestationer gick heller
inte av för hackor.
Kornettisten
Tobias Wiklund är en genbärare av Cootie Williamsskolan. Med teknisk bravur
spelade han många och långa fina solon med koppsordin. När han spelade öppet
fick han mig att tänka på Bill Hardman. Tenorsaxofonisten Harbeck är gamle
legenderna Ben Webster och Paul Gonsalves förlängda arm. Det finns en aura i
spelet utan att vara direkt eftersägande. Luftigt och ledigt. Hans kreativt
spännande soloutflykter var både igenkännande och nyskapande. Precis som man
vill ha det. Pianisten Magnus Hjort visade en oerhörd bredd kapacitet i sitt
spel. Ibland kunde man känna pianoklangen från Ellington för att snabbt skifta
till avantgarde kollegan Jaki Byard. En lysande ackompanjatör med fylliga
ackord och skapande solist med spännande och intrikata fraseringar.
Mörck-Nielsen,
en av många i den framgångsrika danska basfamiljen höll med stadig hand den
rytmiska pulsen perfekt. Hans trygga spel är sprunget ur Ray Brown-skolan där
grundarbetet går före teknisk uppvisning. Han visade också mäkta
fingerfärdighet i en red solon.
Kapellmästare
Kirk bakom trummorna spelade sparsmakat. Den tekniska skickligheten hölls
tillbaka och han nöjde sig med att hålla takten, stötta och lyfta fram sina
medmusikanter. Sammanfattningsvis en personligt, stilfull och elegant
jazzkväll!
Jan Harbeck tenorsax och Magnus Hjort piano
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar