tisdag 9 juni 2015

Jazzrec. 8 juni


Stort och smått avrundade vårsäsongen!

Konsert
Sundsvall Big Band & Ol´ Blue Bells
Måndagsjazzen: E-street

Förhoppningsvis är den efterlängtade sommaren snart här och Måndagsjazzen går efter en lång vårsäsong till behövlig vila. Det är mig veterligt första gången som jazzklubben härdat ut till in i juni.
Igår kväll var det grand final för vårens Måndagsjazz och för de svängiga tonerna stod Sundsvall Big Band och Ol´Blue Bells. S B B har sedan starten 1969 hållit jazzfanan högt och hållit liv i storbandsgenerna från den odödliga swingepoken med bland andra Count Basie som en av inspirationskällorna.
Vi fick den här måndagskvällen höra ett taggat och välrepeterat storband som inledde med Harry Arnolds klassiker Stand By i originalarrangemang med solon av Dan Gunnar Olausson piano, Bengt Fällgren tenorsax och Stig Åkerhielm barytonsax. Dan Gunnar fick fortsätta att spela rollen som Count Basie i gamla slitna All of Me och Kurt Eriksson fick iträda sig rollen som Bjarne Nerem i ett Harry Arnoldarrangemang av Love is here to stay. Mandomsprovet för alla storband efter 60-talet är Bill Potts Big Swing Face som var ett av Buddy Rich höjdarnummer. Allt satt perfekt, ensemblespel, det snåriga saxpartiet och solona av D-G Olausson, Kurt Eriksson och Anders Östling trumpet. Åter till Basie i Neal Heftis Cute där Ove Lundberg fick spela ut sitt register i ett bländande vispkomp. Ulf Ödmark solospelade på Johnny Hodgesmanér i Ellingtons I got it bad och hela saxsektionen uppmärksammades i It could happen to me. Från ett Basiealbum med Benny Carters musik fick vi njuta av Easy Money med ett avspänt trumpetsolo av Anders Östling. Därefter Crazy Rhythm ur Arnoldmappen med en rapp tenorduell mellan Bengt Fällgren och Kurt Eriksson.
Kapellmästare Bertil Wahlgren hängde på sig bälgaspelet i en egenarrangerad version av Erik Franks Novelty Accordeon tillsammans med bandet. S B B avrundade sin akt med Mercer Ellingtons Things ain´t what they used to be ur
Woody Hermans repertoar med härligt solospel på barytonsax av Stig Åkerhielm och Kurt Eriksson klarinett.
För några år sedan fick Sundsvallsjazzen ett fint tillskott i Ol´Blue Bells som startades på initiativ av Roland Bolander som fick ett anfall av nostalgi.  Jag gissar att Roland hade J J Johnsons svängiga 50-talskvintett i tankarna när
idén föddes att starta bandet som från början på 60-talet hette rätt och slätt Blue Bells. De var så framgångsrika att de vann 1964 en riksomfattande musiktävling i hårdast tänkbara konkurrens. Manskapet i dagens Ol´Blue Bells är förutom Roland Bolander trummor, Bertil ”Beppe” Wahlgren trombon, dragspel, Kurt Eriksson alt- och tenorsax, Dan Gunnar Olausson piano och Jan ”Jakas” Jönsson bas. Man behöver inte vara överdrivet nostalgisk för att gilla den här musiken som har allt, värme, känsla och sväng.
Med Creole Jazz satte man ribban på en behaglig trivselnivå. Därefter följde en av 50-talets mest spelade låtar, Exactly like You, i ett smakfullt arrangemang.
Beppe med rötterna i Ådalen visade med storbandet sina dragspelskvalitéer i Novelty Accordon och här bjöd han på riktigt Sivucastuk i en brasiliansk låt, på svenska Längtan. Kurt Eriksson bjöd på läckert altsaxspel i Quincy Jones vackra Midnight sun never sets följt av en riktig nostalgilåt ur Jubel i busken som gjordes känd av Sten-Åke Cederhök, På andra sidan bron, med sång av kapellmästare Bolander. Med fluffig ton och små väsningar gjorde Kurt en  lysande Ben Websterinfluerad tolkning av gamla Stars fell on Alabama.

Tillsammans med kompet sjöng Roland Bolander ett knippe Fats Wallerlåtar där han också bjöd på lite av Jimmy Durante. Kvällen och vårsäsongen avrundades med Bolander vid sångmikrofonen med Muskrat Ramble i bästa dixiestil. 
Till alla läsare, en trevlig sommar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar