Modernt,
svängigt och klangrikt!
Konsert
Lars
Jansson Trio
Förband: Silje Åkermark, Maja Nylund & David Kontra Trio
Måndagsjazzen:
E-street
Jazzhösten startade i ungdomens tecken med sångduon Silje
Åkermark, Maja Nylund effektivt uppbackade av David Kontra Trio som också är
ordinarie komp i länsungdomsstorbandet LUST.
Vi bjöds på en blandad repertoar med poppiga och funkiga
rytmer men även
på standards som Sakta vi gå genom stan, Fly me to the moon och
I´m fellin´good.
Gitarristen David Kontra är på god väg att ta upp den
fallna manteln efter Kjell Sundling. Trots sin ringa ålder spelar han moget och
auktoritärt och är inte rädd att ta ut svängarna i sina solon. Lägg hans namn
på minnet för han är en framtidsman.
Ända sedan Art Tatums dagar har pianotrion varit och är
en av jazzens vanligaste konstellationer. I begynnelsen var det pianisten som
stod i centrum med basen och trummorna som stöttepelare. Under 50-talet och i
början av 60-talet fick trioformatet en påtaglig ansiktslyftning när
pianisterna Ahmad Jamal och Bill Evans i sina trios lät basen och trummorna få
en lika framträdande roll som pianot.
Lars Jansson Trio, har sedan starten 1979 arbetat efter
den demokratiska Jamal-Evansmodellen på sitt egna och utvecklade sätt, vilket
visades med önskvärd tydlighet vid måndagskvällens gästspel på jazzklubben. Den
mycket samspelta trion höll genomgående en spännande och intressant dialog med
sina instrument där musikerna följer stundens ingivelse och låter spontaniteten
styra samtidig som man lånar ett öra åt medmusikerna och deras intentioner.
Solistiskt är Lars en kreativ och stämningsfull arkitekt
med ett anslag som väcker känslor. Han är tveklöst en av våra stora musikanter
med personlig profil. Utöver sitt eleganta och variationsrika broderande på
elfenbenet är han en högkvalitativ kompositör och bidrar gärna med sina alster
till trion. Det ger ju samtidigt trion skärpa att konfronteras med nytt
material och inte bli slentrianmässiga. Nästan genomgående spelade trion
Janssonlåtar ur nya skivan Facing The Wall. Fyndigt melodiösa alster i olika
kostymeringar.
Att danske basisten Thomas Fonnesbaek varit elev till
Niels-Henning Örsted-Pedersen märktes väl i såväl gedigna basgångar som i
kluriga solon. Spelet var både rytmiskt stadigt och tekniskt elegant med rent
klingande toner. Thomas är ett nytt starkt namn i den danska basadeln.
Samspelet med trumslagaren Paul Svanberg var av hög klass. Perfekt personkemi.
Lars son Paul Svanberg kan sin pappas musik utan och
innan, vilket ger trion en rytmisk trygghet. Utan vidare jämförelser påminner
hans spel om bl.a. Keith Jarretts time-keeper Paul Motian. Inga överdrivet
yviga gester utan väl avvägt.
En lyssnande trummis, perfekt för trioformatet, som vet
exakt vart markeringar och inprickningarna ska sitta för att ge den rätta
rytmiska effekten.
Efter att ha lyssnat med stor behållning på
Lars Janssons Trio kan man konstatera att deras musik berör och lämnar knappast
någon opåverkad!
En lysande säsongstart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar