Jazzrec. 7 sept.

Modernt, svängigt och klangrikt!

Konsert

Lars Jansson Trio 

Förband: Silje Åkermark, Maja Nylund & David Kontra Trio

Måndagsjazzen: E-street

Jazzhösten startade i ungdomens tecken med sångduon Silje Åkermark, Maja Nylund effektivt uppbackade av David Kontra Trio som också är ordinarie komp i länsungdomsstorbandet LUST.

Vi bjöds på en blandad repertoar med poppiga och funkiga rytmer men även 

på standards som Sakta vi gå genom stan, Fly me to the moon och 

I´m fellin´good.

Gitarristen David Kontra är på god väg att ta upp den fallna manteln efter Kjell Sundling. Trots sin ringa ålder spelar han moget och auktoritärt och är inte rädd att ta ut svängarna i sina solon. Lägg hans namn på minnet för han är en framtidsman.

Ända sedan Art Tatums dagar har pianotrion varit och är en av jazzens vanligaste konstellationer. I begynnelsen var det pianisten som stod i centrum med basen och trummorna som stöttepelare. Under 50-talet och i början av 60-talet fick trioformatet en påtaglig ansiktslyftning när pianisterna Ahmad Jamal och Bill Evans i sina trios lät basen och trummorna få en lika framträdande roll som pianot.

Lars Jansson Trio, har sedan starten 1979 arbetat efter den demokratiska Jamal-Evansmodellen på sitt egna och utvecklade sätt, vilket visades med önskvärd tydlighet vid måndagskvällens gästspel på jazzklubben. Den mycket samspelta trion höll genomgående en spännande och intressant dialog med sina instrument där musikerna följer stundens ingivelse och låter spontaniteten styra samtidig som man lånar ett öra åt medmusikerna och deras intentioner.

Solistiskt är Lars en kreativ och stämningsfull arkitekt med ett anslag som väcker känslor. Han är tveklöst en av våra stora musikanter med personlig profil. Utöver sitt eleganta och variationsrika broderande på elfenbenet är han en högkvalitativ kompositör och bidrar gärna med sina alster till trion. Det ger ju samtidigt trion skärpa att konfronteras med nytt material och inte bli slentrianmässiga. Nästan genomgående spelade trion Janssonlåtar ur nya skivan Facing The Wall. Fyndigt melodiösa alster i olika kostymeringar.

Att danske basisten Thomas Fonnesbaek varit elev till Niels-Henning Örsted-Pedersen märktes väl i såväl gedigna basgångar som i kluriga solon. Spelet var både rytmiskt stadigt och tekniskt elegant med rent klingande toner. Thomas är ett nytt starkt namn i den danska basadeln. Samspelet med trumslagaren Paul Svanberg var av hög klass. Perfekt personkemi.

Lars son Paul Svanberg kan sin pappas musik utan och innan, vilket ger trion en rytmisk trygghet. Utan vidare jämförelser påminner hans spel om bl.a. Keith Jarretts time-keeper Paul Motian. Inga överdrivet yviga gester utan väl avvägt.

En lyssnande trummis, perfekt för trioformatet, som vet exakt vart markeringar och inprickningarna ska sitta för att ge den rätta rytmiska effekten.

Efter att ha lyssnat med stor behållning på Lars Janssons Trio kan man konstatera att deras musik berör och lämnar knappast någon opåverkad!

En lysande säsongstart!