Jazzrecension 2017-10-23

    Foto: Mats Olsson S.T.

Hot jazz med magnifikt fiolspel

Konsert
Thou Shalt Swing, förband Elsa Fahlén med vänner
Jazzklubben, E-Street

Jazzkvällen fick en mjukstart med lyrisk viskonst med trion Elsa och hennes vänner, Nina, violin, cello och Johan Nilsson gitarr. Elsas egna sånger med berättande texter mottogs väl av en andäktigt lyssnande publik. Därefter blev det andra tongångar med fyra elever som fann varandra vid Kungliga Musikhögskolan, violinisten Terese Lien Evenstad från Norge, gitarristerna Joakim Sandgren Sundsvall, Albin Vesterberg Umeå och basisten Daniel Forsberg Kramfors. Gruppnamnet är Thou Shalt Swing, översatt Du skall svänga, och musiken de framförde har rötterna i den Franska Hotkvintetten som bildades 1934 av violinisten Stephane Grappelli (1908-1997) och gitarristen Django Reinhardt (1910-1953). Grappellis och Djangos virtuosa solospel och gruppens mix av romansk musik gav den en personlig klang och rytm. Trots att sättningen inte är identisk med förebilden lyckas Thou Shalt Swing få fram originalets klangbild och sugande rytm. Merparten av materialet som spelades var hämtat ur Franska Hotkvintettens mapp men de framförde även låtar ur standardboken som Juan Tizols Caravan, Sonny Rollins Pent Up House, Cocette, Limehouse Blues med flera.

Populationen jazzviolinister har alltid varit liten men stark. En av orsakerna till detta är att violin är ett svårt instrument. Trots talang och begåvning krävs det mycket övning. Med Stephane Grappelli som riktmärke har Terese övat och övat och övat och till sist hittat fram till ett eget uttryck. Hon spelade med auktoritet, ledigt, svängigt, tekniskt briljant och perfekt välnyanserat. Grappelli njöt säkert i fulla drag på sin molnkant.

Joakim och Albin hade helhjärtat botaniserat i den Reinhardtska myllan och samlat ihop det bästa från hans korta men framgångsrika karriär. Särskilt från tiden han spelade akustisk gitarr. Därefter har de blandat ingredienserna till sin egen variant på originalet. De samsades broderligt   att spela ett stöttande ackompanjemang och fantasifulla soloutflykter. Med fantasins hjälp kunde man nästan tro att Django himself återuppstått. Gitarrerna klingade exakt som man hört på hans skivor.

I Hans Backenroths kölvatten har vi fått fram många bra basister. En av dem var kvällens rytmiska ankare, Daniel Forsberg, som verkligen fick göra rätt för gaget. Med fast hand höll han den rytmiska lågan levande utan att någon gång svikta. Spelet var lika stadigt som Gibraltarklippan.

Det är sjuttio år sedan Django Reinhardt gick ur tiden men hans musik lever vidare genom entusiaster som Thou Shalt Swing!

                                Foto: Mats Olsson S.T.