Jazzrecension 2018-04-16

Foto: Jenny Toresson ST

En skön fläkt från Copacabana

Konsert

Miriam Aïda: Quatro Janelas

Jazzklubben, E-Street

När gitarristen Charlie Byrd vid ett besök i Brasilien på 60-talet upptäckte bossanovan kunde han knappast föreställa sig vilken succé det skulle bli   
när han och Stan Getz spelade in Jobims Desafinado. Skivan säljer än idag! Bossafebern höll i sig ända tills Byrd och Getz gick bort. 

En som med förkärlek håller sig till den latinska jazzen är skånetjejen Miriam Aïda. Mitt första möte med Miriam Aïda var i början på 2000-talet då hon framträdde på Skeppsholmsfestivalen med Jan Lundgrens trio. Jag fastnade direkt för hennes innerliga och chosefria sång. Därefter har det runnit mycket vatten under broarna och Miriam har utvecklat sin sångkonst och räknas idag till våra bästa på området. Hon skivdebuterade 2002 och har turnerat i Sverige och internationellt med olika band och konstellationer som Norrbotten Big Band, Jan Lundgren Trio, Joe Spinaci & the Brookolino Orchestra och maken Fredrik Kronkvists band. På ett framgångsrikt sätt har hon växlat mellan traditionell jazzsång och latinjazz med passion för brasiliansk musik som hon generöst bjöd på den här måndagskvällen tillsammans med Mats Andersson på 7-strängad akustisk gitarr, Ola Bothzén och Finn Björnulfson slagverk. Att med den udda sättningen skapa en atmosfär och stämning är fantastiskt. Miriam och hennes band med de väldrillade slagverkarna gav oss nya intryck och perspektiv.

Med fantasins hjälp förflyttades man till varmare breddgrader med Copacabanas vidsträckta strand och vajande palmer när Miriam bjöd oss med på en vitaminrik resa bland afrikansk-brasilianska rytmer. Quatro Janelas betyder fyra fönster och med den öppenheten mot alla riktningar förmedlade hon sina musikaliska intryck på ett imponerande sätt. Repertoaren hade inte bara influenser från Rio utan också på egna låtar och svenska visor med portugisisk text, visor som Ögon känsliga för grönt, Jag vet en dejlig rosa, Visa från Utanmyra och Kristallen den fina. Hon sjöng också reggae av Bob Marley, Stiff necked fools med portugisisk text. För att få spela in den på skiva krävdes godkännande från familjen Marley som har alla rättigheter av Bobs musik. Hon fick godkännande vilket hon ser som en pik i karriären. Vi fick också ett smakprov på vad hennes nya skiva, som kommer i september, handlar om. Rakt igenom musik av David Bowie. Något att se fram emot.

Efter rungande applåder bjöds vi på två extranummer och slutklämmen blev en tolkning på portugisiska av Edvard Perssons slagnummer, Jag har bott vid en landsväg. En kväll där alla gick hem nöjda!

Kvällens evenemang var ett samarbete mellan jazzklubben och Sundsvalls Kulturskola och en grupp ungdomar från skolan bjöd på ett antal låtar på gitarrer.