Jazzrecension 2018-04-20

Foto: Ulla Hörnell

Svängigt jubileumsfirande!

Konsert

High Coast Jazz Orchestra med gästerna, saxofonisterna Dick Oatts, 
Fredrik Lindborg och sångerskan Rigmor Gustafsson

Härnösands Teater

Tjugofem år i världshistorien är ungefär som ett andetag. Inom jazzmusikens sfär är däremot tjugofem år imponerande. High Coast Jazz Orchestra har uppnått just den, för fritidsspelande storband, anmärkningsvärda åldern. Den 2 maj 1993, slog trumpetaren Hans Bergfors, Härnösand och saxofonisten Bengt Lindgren, Örnsköldsvik ihop sina kloka huvuden och bestämde att det var dags att bilda ett länsstorband i en liknande anda som Thad Jones-Mel Lewis Orchestra. Musikerna hämtades från olika orkestrar i länet så orkestern är unik i sitt slag. De senaste femton åren har eldsjälen och trumpetaren Fredrik Norén varit styrman och repetitör på den framgångsrika High Coastskutan.

I fredagskväll firade bandet sitt kvartssekeljubileum tillsammans med en namnkunnig trio, altsaxofonisten Dick Oatts, barytonsaxofonisten Fredrik Lindborg och sångerskan Rigmor Gustafsson. Redan 1994 inleddes samarbetet med Oatts och har sedan fortsatt till dags dato. Han har fått orkestern att höja kvalitetsribban och är idag inte främmande för arrangemang med hög svårighetsgrad. Kvällen till ära var det ett taggat band med ett tajt ensemblespel och sköna nyanser. Där har Oatts haft en avgörande betydelse.

Konserten inleddes med Bob Mintzers funkiga opus, New Rochelle med fina solon av pianisten Ion Baciu och gitarristen Per Nordgren. Därmed var ribban lagd för en svängig kväll. Fortsättningsvis fick vi höra Hasses Delight av Oatts, balladen Quiet Now av Danny Zeitlin, Moanin´av Charles Mingus och Ellingtons Sophisticated Lady. Framträdande solister förutom Oatts altsax, Per Nordgren gitarr, Hasse Bergfors flygelhorn, Fredrik Norén trumpet, Fredrik Lindborg barytonsax. Den solist som stack ut mest var den fantastiske pianisten Ion Baciu. Efter den instrumentella delen var det dags för värmländskan Rigmor Gustafsson att äntra scenen. Hon inledde med Bobby Timmons Moanin´ kryddade med fina solon av Simon Fransman trombon och Lasse Pettersson trumpet. Sedan under kvällen bjöd hon på låtar som Born to be blue, For once in my life, There´s Always Something There To Remind Me. Hela hennes uttryckssätt är äkta och chosefritt utan publikfriande manér. Budskapet kommer direkt och oförfalskat från hjärtat. Fina soloinsatser av Kenneth Grönfeldt trumpet, Mats Bäck tenorsax och Janne Magnefors altsax. I Thad Jones Child is Born och Three and one visade High Coast att man är ett storband med högsta kvalité. Vältrimmat som Formula 1 med en stark motor, fräscha tändstift, välladdat batteri och bekvämlig komfort.

Kvällen avrundades med svängiga My Shining Hour med Rigmor och Fredriks barytonsax i huvudrollen och som tack för rungande applåder avslutade Rigmor det hela med Prelude to a kiss med fint basspel av Tobias Helén.

Sammanfattningsvis fick vi höra HCJO från den allra bästa sidan fint förstärkt med Dick Oatts, Fredrik Lindborg och Rigmor Gustafsson. Nu tar bandet avstamp mot 50-årsjubileumet!

Foto: Ulla Hörnell