Recension 25 april

Caprice och Taube en fullträff

Caprice: Kjell Lönnå med körer och Sven-Bertil Taube

Tonhallen, Sundsvall 

Den här årstiden är det vanligt vid den dagliga promenaden att kolla om det dykt upp något vårtecken, som tussilago och vitsippor. Sädesärlan har ännu inte gjort entré men andra fåglar som aviserat att våren är här spelar av hjärtans lust i skogar, gläntor och gärden.

Våren i Sverige är mycket speciell för i södra änden är redan vårbruket överstökat och i norra änden är skidsäsongen ännu inte över. På våra breddgrader är det säkraste vårtecknet när Kjell Lönnå bjuder på sin stora sångfest Caprice. As time goes by kan man säga för denna gång är den fyrtiosjätte i ordningen sedan starten och Kammarkören firar femtioårsjubileum i år. Imponerande! Vilken annan kör i Sverige har haft samma ledare i femtio år.

Vårystra och sånghungriga vällde körmedlemmarna in i Tonhallen från alla håll. Efter att ordningen var återställd och alla på sina rätta platser var det bara för Kjell att stampa in signaturen Caprice, Caprice och genast var publiken med på noterna. Att Caprice håller stilen visades med önskvärd tydlighet för såväl närboende som långväga gäster som vikt lördagseftermiddagen för njutbar körsång av de tre körerna, Kammarkören, KFUM-kören och Confetti. Att snickra ihop ett varierat program med en röd tråd, som våren, kräver sin man. Kjell hade lyckats väl med att varva måste låtar med musik av popbandet Kent, Povel Ramel, Evert Taube, Edward Grieg med flera. Upplägget med att låta de enskilda körerna visa upp sig och emellanåt låta alla sångglada strupar ljuda som i exempelvis Prins Gustafs Studentsången och majsången: O hur härligt, fick hela salongen att vibrera.

Kammarkörens välbalanserande tolkning av Griegs Våren framkallade rysningar av välbehag och mustiga manskören KFUM gjorde en humoristisk tolkning av Drippen Dropp ur Alice Babs repertoar. 

Caprice signum förutom att bjuda på sig själva är att invitera en gästsolist av rang. Genom åren har vi sett och hört Elisabet Söderström, Jarl Kulle, Birgit Nilsson, Helen Sjöholm, Tito Beltran för att nämna några. Den här gången hade man inviterat Sven-Bertil Taube.

Sven-Bertil Taube har varit med länge i underhållningsbranschen med många strängar på sin lyra. Förutom att han är en fantastisk vissångare och gitarrist är han en skicklig skådespelare. I två avdelningar fick vi njuta av vacker sång när Sven-Bertil ackompanjerad av pianisten Martin Östergren bjöd på ett knippe välkända alster ur pappa Everts visskatt, Nu är den sköna sommaren här, Fritiof i Arkadien, Fragancia, Min älskling du är som en ros med flera. Med all rätt fick han stående ovationer. I några nummer förstärkte Mats Ottesen med fint obligatspel på sin sopransaxofon. Han avslutade sitt mästerliga framträdande med Det går en dans på Sunnanö där körerna nynnade bakom honom. Sedan var det dags att sätta punkt med Kjells bearbetning av Irving Berlins klassiker Alexander Ragtime Band med svensk text och arrangemang av Kjell. Caprice håller stilen!