Jazzrec. 19 okt.

Rytmiskt pulserande sköna toner

Konsert

The Brazil Connection

Måndagsjazzen: E-street

Kvällen inleddes med David Kontra Trio, d.v.s. David själv gitarr, Jonathan Eriksson bas och Jakob Bylund trummor. En talangfull trio med framtiden för sig. Vi fick höra kompositioner av David men också 

St. Thomas av Sonny Rollins. Trots sin ungdom spelar de med auktoritär säkerhet. De vann nyligen ungdomsfinalen på Fasching, ett arrangemang av Svensk Jazz. Som belöning fick de en resa till Sydafrika där de också kommer att framträda. Grattis!

Efter ett besök på Cuba under 40-talet blev trumpetaren Dizzy Gillespie den förste att integrera latinrytmer i jazzen. Men den stora knallen kom i början på 60-talet då gitarristen Charlie Byrd (1925-1999) besökte Brasilien. Med sig hem hade han skivor och kompositioner, av bland andra Antonio Carlos Jobim, som han presenterade för Stan Getz (1927-1991) som blev eld och lågor av vad han fick höra. Det stod inte länge på förrän Byrd och Getz förenades i en studio och i februari 1962 spelade de in bossanovaklassikern Desafinado. En inspelning som kultförklarats.

I en samproduktion med Musik i Västernorrland bjöd jazzklubben igår på en helkväll med sköna toner från det varma Brasilien med sitt berömda Copacabana. För framförandet stod The Brazil Connection med Ann-Marie Henning piano, Carlos Malta sopransaxofon & flöjter, Augusto Mattoso bas, Renato Massa trummor och Karolina Vucidolac sång.

Pianisten Ann-Marie Henning har vid fyra tidigare tillfällen gästat jazzklubben i olika konstellationer. Trots att hon varit aktiv i flera decennier är hon en pianist som jag tycker borde uppmärksammas mer. Hon tillhör toppskiktet av våra pianister. Det här var första gången hon lierat sig med en trio Brasilianska stjärnmusiker som fått pulsen och de härliga latinrytmerna med modersmjölken. Latinmusiker har en fantastisk förmåga att oavsett tempo spela avslappnat och tillbakalutat. Soloinsatserna har ändå både nerv och intensitet vilket bl.a. 

Carlos Malta visade på ett övertygande sätt på sin sopransaxofon och flöjter.

Karolina Vucidolac har sina rötter i Skopje, Makedonien, kom som mycket ung till Sverige. I tjugoårsåldern blev hon professionell sångerska. I dagsläget har gjort ett tiotal skivor och turnéer med andra Brasilianska musiker. Efter att ha träffat Nelson Faria, en av Brasiliens mest respekterade gitarrister och musik-arrangörer, har den brasilianska musiken blivit en del av henne. Hon sjöng med känsla och inlevelse och man kände inspirationens vingslag från Astrud Gilberto och Elis Regina. Med sin rytm, passion och förmåga att fånga publiken visade hon sig i helfigur. Få svenska sångerskor tolkar den här musiken på samma övertygande sätt som Karolina. Hennes unisona duetter med Malta var också något alldeles extra.

De som satte extra krydda på tillställningen var det eminenta kompet med den följsamme och perfekt stöttande basisten Mattoso i effektivt samarbete med den rörlige trumslagaren Massa. De fick även visa sina solistiska kvalitéer ibland annat låten Point of no return. Det här var en session som värmde i höstmörkret.