Phil Woods död - blev 83 år gammal

Altsaxofonisten Phil Woods död – blev 83.

Vid ett möte den 11 september 2015 på Manchester Craftsmen´s Guild i Pittsburg meddelade Phil Woods att han för gott lägger ner spelandet. Orsaken till beslutet är att han drabbats av lungemfysem och tvingas använda syrgas. 

Men pensionärslivet blev kortvarigt för den 29 september gick Phil Woods ur tiden, 83 år gammal. Jazzen har därmed tappat en stark och personlig profil.

Phil Woods föddes den 2 november 1931 i Springfield Massachusetts. 

Han studerade musik för Lennie Tristano, som influerade honom stort, men även vid the Manhattan School of Music och the Juilliard School i New York. 

Då var instrumentet klarinett som efter en tid byttes till altsaxofon. Han var en virtuos, fantasirik saxofonist med en frisk och intensiv stil influerad av Charlie Parker. I mitten på 50-talet uppmärksammades han i jazzsammanhang då han bland annat spelade med Charlie Barnet (1954) och Dizzy Gillespie (1956). 

Året efter ledde han en egen kvintett tillsammans med altsaxkollegan Gene Quill. Därefter följde engagemang 1958-59 med Buddy Rich, 1959-61 med Quincy Jones storband och 1962 turnerade han med Benny Goodman i Sovjetunionen. Han var eftertraktad i alla tänkbara sammanhang, främst storband, för att han kunde läsa noter, något som var ovanligt bland jazzmusiker.

Under 1968 flyttade han till Frankrike och startade en av jazzen bästa smågrupper, European Rhythm Machine, med bland annat den fine trumslagaren Daniel Humair. De gjorde också en rad uppmärksammade skivor, till exempel Liv at Montreux 1970. 1972 upplöstes gruppen då Woods flyttade tillbaka till USA. Efter en tid på hemmaplan bildade han en framgångsrik kvintett med trumpetaren Tom Harrell, pianisten Hal Galper, basisten Steve Gilmore och trumslagaren Bill Goodwin. En superkvintett som jag hade nöjet att höra på Jazzklubb Fasching i början på 1980-talet. Vi bjöds på en ”cooking session” som Art Blakey sade när det var som bäst.

Under karriären gjorde han massor av inspelningar både i eget namn och som sideman. Han vann fyra Grammystatyetter – den första för albumet ”Images” från 1975. Samma år släppte Paul Simon sitt album ”Still crazy after all these years” där Woods medverkar på låten ”Have a good time”.

Med Phil Woods bortgång har en av jazzen bästa solister tystnat för alltid, men han lever vidare genom alla skivinspelningar!