Funkigt och poppigt med Tolstoy
Viktoria Tolstoy & Krister Jonsson Trio
Jazzklubben, E-Street
En gång i tiden styrdes den svenska kvinnliga vokaljazzen
av trion Monica Zetterlund, Sonya Hedenbratt och Nannie Porres. Idag är både
bredden och toppen utvecklad och större. En av dagens toppsångerskor, Viktoria
Tolstoy, fick sitt genombrott som 19-åring med albumet Smile Love och visade
direkt sina talanger som hon med åren utvecklat på ett positivt sätt. Diskografin
redovisar idag tio album i eget namn men hon finns även med på ett antal skivor
med andra artister. Förutom den svenska jazzeliten har hon samarbetat med internationella
berömdheter. Tack vare det fina samarbetet mellan Jazzklubben och Musik i
Västernorrland stod hon i måndagskväll på E-Streets scen tillsammans med
Krister Jonsson gitarr, Mattias Svensson bas & elbas och Rasmus Kihlberg
trummor. De bjöd på en poppigt funkig session med merparten av repertoaren
hämtad ur filmer som, Casablanca, Bagdad Café, Batman, Chaplins Moderna Tider
med flera. Men även musik av Peter Gabriel och Peter Tjajkovskij. Alla låtar
utfördes i nya fräscha arrangemang av bl.a. Krister Jonsson. Tyvärr blev det
lite tempomässigt enahanda. Det skulle inte ha skadat med ett och annat upp tempo
nummer att stampa takten till.
Viktoria har till skillnad mot andra kollegor lyckats stå
emot intrycken från sina inspirationskällor och hittat sig själv både i uttryck
och formkänsla. Hennes inlevelsefulla sång kommer direkt från hjärtat utan
tillgjordheter. Timing, textning och artikulation sitter perfekt.
I kölvattnet på Rune Gustafsson har vi fått fram många
bra gitarrister. En av dem är Krister Jonsson, med rötterna i Matfors. Som elev
på Musikskolan i Malmö hade han f.d. Njurundagrabben Bosse Sylvén som lärare.
Krister kan gitarrjazzhistorien på sina tio fingrar med påtagliga influenser av
bland annat fusionsgitarristen Mike Stern. Då det saknades piano vilade en tung
uppgift på Kristers axlar att ge det rätta stödet till sången. Han broderade melodiska
bakgrunder med välklingande harmonier så man saknade inte pianot.
Jan Lundgrens mångårige spelkamrat Mathias Svensson ingår
i mitt favoritstall av basister. Hans basspel, på kontrabasen eller elbasen,
har pondus, rytmisk spänst och puls. Välklingande basgångar och elegant
fantasifulla solon. Även Rasmus Kihlberg har spelat med i Jan Lundgrens trio.
Han är en komplett trumspelare som avsett tempo sätter de rytmiska figurerna,
markeringar och inprickningar, med precision.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar