Enahanda
och långtråkigt
Konsert
Anders Hagberg med Melodic Melange
Jazzklubben, E-Street
Anders Hagberg med Melodic Melange
Jazzklubben, E-Street
Mina första och hittills enda möten med saxofonisten,
flöjtisten Anders Hagberg har jag fått med gruppen Mynta och genom hans Wind
Duoskivor med basisten Yasuhito Mori. Därför var det med nyfikenhet och
förväntan jag såg fram emot att få vara med på en spännande musikupplevelse med
nuvarande gruppen Melodic Melange. Förutom Anders medverkade basisten Johannes
Lundberg, slagverkaren Lisbeth Diers och Ahmed Al Khatib oud (arabiskt
stränginstrument, luta, föregångare till gitarren).
Med fantasins hjälp förflyttades man till något
orientaliskt ställe med palmer, varmt i luften och vågor som kluckar mot
stranden. I den miljön bjöds vi på en resa där den gissningsvis mestadels
hemsnickrade musiken var en mix av ingredienser från jazzen, orientalisk- och
samisk musik, svensk folkmusik. Att försöka sätta någon form av etikett på
deras musik är omöjligt. Jag vill kalla den världsmusik med jazzens
improvisation. För mig känns deras gränsöverskridande inriktning som en
fortsättning på 70-talsgrupperna Sevda och Iskra.
Musik är ju en abstrakt konstform som kan vara melodiskt
vacker, ljuvt harmonisk, kaotisk, upprorisk etc. Alla slags emotionella bottnar
kan läggas in i det musikaliska budskapet. Med såna skickliga instrumentalister som i den här kvartetten hade
jag faktiskt väntat mig lite mera drag i budskapet. Musiken med Hagströms flöjt
i centrum, låt efter låt, påminde om en lång kamelkaravan som lunkade fram i
öknen i stadigt samma tempo. Så när det bevisligen finns en stor potential i
dessa musiker, outnyttjad kapacitet, ska den lyftas fram och nyttjas.
Sammanfattningsvis en kväll fjärran vad jag kallar jazz.
Vi fick höra skickliga instrumentalister med ett budskap som inte tilltalade
mig. Det blev enahanda, långrandigt och tråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar